Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Eviga rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
hvem kunde veta, om man inte inom kort kunde komma in i regn-
vrån och då vore det allt bra att ha höet inkördt.
Tidigt på morgonen hade rättarlaget börjat sitt ansträngande
arbete och sedan dess knappast unnat sig så mycken ro, att det
kunnat äta upp sina smörgåsar, som deras hustrur stoppat i deras
fickor och de ogifta fått på herrgården.
Förvaltaren hade varit ute på fältet och uppmanat till flit och
på samma gång lofvat folket, att han skulle ställa till dans för laget,
om höet kom in, innan det blef regnväder.
Detta löfte eggade arbetarne mera än tillförene, drängarne tittade
snedt på flickorna, som räfsade höet och stackade detsamma, hvar-
efter det slogs och flickorna sneglade tillbaka, båda partertia i för-
skott glädjande sig åt att snart få svänga i takt efter glasbrukets
trumpeter eller efter kyrkvaktarns violspel och klockar-Olles drag-
harmonika.
Men rättaren, hvilken var sträng’ utaf attan tusan och dertill
sjelf den ihärdigaste arbetaren, tyckte, att det snart kunde vara nog
med det der tittandet och kommenderade framåt ropande:
— Friska tag! Spotta i näfvarne pojkari Titta på töserna fån
I göra på lediga stunderl Sen nu till, att I icke kommen efter[
Och han tog väldiga tag med lien.
Det behöfdes allt friska tag för att hinna med i rättarns spår. —
Men plötsligen sänkte rättaren sin lie och torkade sig med rock-
ärmen i ansigtet samt lyssnade.
Hvad hörde han?
Jo, vällingsklockan pinglade vid bruket och från ekdungen hördes
en klar qvinnostämma ropa:
— Kom och ät! Kom och ät!
Och den ropande viftade med sitt förkläde eller sin hufvudduk
utåt fältet. i
— Nu är Lisa här med mat! sade rättaren och kastade lien på
axeln sanlt gick åt ekdungen till.
De öfriga karlarne följde hans exempel och flickorna trippade
efter samt slogo sig ned på dikesrenarne under ekträdens kronor och
öppnade sina matsäcksknyten. — .
Lisa, rättarns äldsta dotter, bar om sommarn alltid ut mat åt
sin far och hon var att anse som sin fars zoologiska ur.
På bestämdt klockslag kom hon med sin matkorg och stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
