Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Friaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Æ
— Nej, jädrar anacka, far skall detl
— Tyst pojke! Mins, att jag är far din. Här har du fem riks-
daler; för dem kan du få riktigt granna spännen på boken och taflor
i den på köftet.
— Nå, efter far är så envis så––––––
Karl tog emot penningarne och stoppade dem i sin gula skinn-
portmonnä samt gick derefter fram till stallet och tog Brunte ui
spiltan samt spände honom för vagnen och sa bar det af pa friare-
färd.
Nämdemansfar gick hem till sitt igen glad och uppsluppen som
en ungtupp.
— Nå, hvad var det med Karl! ropade nämdemansmor, så snart
hon fick se sin äkta hälft komma tillbaka.
— Ja, hvad var det med honom? inföll Fina, som stack upp
sitt hufvud bakom kära mors axel.
— Bra! svarade gubben.
— Men han var ju så underlig.
— Kan väl vara.
— Hvarför ville han inte arbeta i dag?
— Ja, hvarför ville han inte det, far?
— Hvad jäkeln nu då! röt gubben. Karl är en man för sig
och han har annat att göra än att gå som en dräng på far sins
åker! Bry er inte om honom! Han sköter sig nog! — Nå, hvad
stån I och gapen efter! Fort till väfstolen flicka och du mor har
väl annat att göra än att stå här på backen!
— Men Karl?
— Karl har vigtiga angelägenheter att skötal
Detta var allt, hvad nämdemansmor och Fina fingo veta, när
färsgubben kom hem. De tordes inte fråga vidare och voro lugna,
ty de sågo, att gubben var ovanligt munter. Men de voro nära att
förgås af nyfikenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
