Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
— Gema!
_ Tack vackert! Jädrar i roej, behöfver inte Brunte hvila en
stund. „ „
— Ja, han är ju alldeles hvitlöddrig. Karl matte ha akt myc-
ket fort.
_ Jädrar i mej, Anna, Brunte är en häst, som kan springa i
kapp med snoa*), om det gäller.
_ Åh fattigt heller, menade mor Stina! — Jag tror, att Karl
blifvit skräddare på sista tiden och lärt sig skarfva.
_ Man lär, så länge man lefver, kära mor, svarade Karl och
ledde hästen i lidret samt satte för honom en säck med klöfver, som
han hade med sig i vagnen.
— Ja ja men! intygade mor Stina.
— Är käre far hemma, mor?
— Ja, han är i foderlyckan tillsammans med pojkarne.
— Jaså! ,
— Vill Karl tala vid far?
— Ja, jag hade allt något att säga honom.
— Anna kan ju springa efter honom.
— Jädrar i mej, kära mor, jag kan nog skutta med jag också
— eller hur Anna?
— Om Karl vill så?
— Visst vill jag! Vill bara Anna också, så äro vi snart öfver-
ens! svarade Karl och han plirade pa Anna med sina ingalunda fula
ögon, hvilka nu riktigt blixtrade fram u>- det af solen brunstekta
ansigtet.
— Nå, så gå vi då!
— Jaha!
— Kanske Karl vill ha en tår tunndricka först?
— Tackar, som frågar!
Mor Stina gick sjelf efter drickat och sedan Karl med välbehag
tömt glaset och leninat det tillbaka, torkade han sig om munnen
med afviga handen samt pustade:
— Åh, det var just godt och svalkande, mor!
Anna och Karl gingo nu till foderlyckan, der gubben Lars och
pojkarne arbetade.
*) Snoa är ett på folkspråket mycket begagnadt ord, som betyderjernbanet&get.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
