Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Torparen och nämdemannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
underkastade den frågan den minsta profiling —och följden bief sorg
i bennes föräldrahem.
Utan tvifvel är det mången, som anklagar Anna för en otill-
börlig trilskenhet och vi vilja gerna erkänna, att hon hade skenet
bjert emot sig. — Men det var likväl icke af trilskenhet, som hen så
fast motsatte sig sin faders vilja. Hon tänkte inte ens pä, att hon
skulle kunna blifva kallad trilsken, och det helt enkelt af det skälet,
att hennes alla tankar voro riktade åt ett enda håll: På hennes
löfte. — Det ville hon hålla, skulle än allt annat störta. — lion
var beredd att lemna sitt hem för sin kärleks skull; men hon tänkte
inte på, att hon skulle genom sin envishet kunna komma att störta
sina föräldrar i sorg och bekymmer.
Att hon sjelf skulle bli utkastad i verlden och bli nödsakad att
arbeta sig till ett hårdt lefvebröd, det hade hon klart för sig — men
att torparen och hans hustru samt hennes bröder skulle tillföljd af
hennes hårdnackenhet bli utsatta för djupa sorger, derpä täckte
hon inte. *
Må hon derför i viss mån vara ursäktad för sin envikhet, —
Ja, må hon vara beundrad för densamma, då man betänker, att den
uppkommit ¡.’enoin trofasthet. — Ilade det varit af egensinne och
elakhet, som hon motsatte sig sina föräldrars vilja, dä skulle vi varit
de första att fördöma henne.
Nämdemannen var i torpet, när Lars Person kom hem Irán
Kosta.
— Godeftermiddag! helsade Lars nämdemannen, som stod vid
brunnen, när Lars körde ned till torpet.
Lars försökte le; men det är inte godt att le, när man tryckes
till jorden af sorg. — Sorgsen hade han varit, när har. fer från Kosta
och ännu sorgsnare bief han, när han fick se, att nämdemannen var
i torpet. Han förstod, att det nu skalle bli strid på lif och död och
han vågade inte hoppas på, att Anna skulle ställa allt till rätta —
ja kanske hon ej mer skulle kunna det.
— God eftermiddag! helsade Lars.
— God eftermiddag! .svarade nämdeman buttert tillbaka och.
förde handen hastigt upp mot hattbrättet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
