Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Rosen på grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
— Moder! svarade Anna och sträckte fram sina händer samt
ville skynda fram.
Men mor Stina vände sig bort och bröderna gjorde hotande
rörelser mot henne, allt under det att de stödde sin mor och tvingade
henne att gå framåt.
Folket hade emellertid blifvit uppmärksamt och litet hvar vände
sig om samt fick se Anna, hvilken å sin sida knappast trodde sina
ögon, då hon fann, att hennes familj på detta sätt visade henne
öppet förakt och offentlig vedervilja.
— Gå din väg, otäcka stycke! sade en bonde till henne.
_ Får jag inte öfvervara min älskade fars jordfästning utropade
hon utom sig af förskräckelse.
— Gå din väg!
— Ingen kan neka mig att stanna, sade Anna.
_ Blygs du inte att visa dig här? sade en annan bonde.
— Har du inte grefven med dig? gnällde nämdemans Fina.
_ (}e dig du i väg till Rosenkullen! sade en annan flicka.
— Bäst vore att stoppa ned dig i jorden, hväste en dräng.
— »Rosen på Klastorp» är visst vissen nu, gäckades en annan.
_ Tvi dig, jänta! sade åter en och spottade åt henne.
— Hon skall göra sig till att gråta, pep en piga fran Safsjö-
ström, hvilken alltid varit afundsam mot Anna.
— Är du inte grefvinna ännu?
— Beblandar sig hennes nåd med fattigt folk, sade en linhårig
jänta och neg försmädligt för Anna.
_ Har du nyss varit vid källan vid Säfsjöström? frågade en
på ett i hög grad sårande sätt.
_ Högmod går förfall! deklamerade en annan.
— Gå härifrån! kommenderade en grof mansröst.
— Låt den döda hvila i frid! sade en annan.
_ Ja, det är han väl värd, sedan du väl pinat litvet ur honom,
slyna, bräkte en dräng klädd i brun syrtut och storrutiga byxor.
— Gå Anna, så är du snäll, hviskade nu en stamma alldeles
invid henne. o .
Hon säg upp och såg rätt in i ögonen på Karl i Karlshul .
— Gå, så är du snäll, fortfor han vänligt, folket blir sa oroligt
och det blir bara tråkigt för dig, om du stannar.
— Karl, hviskade hon.
— Lyd mig, jag menar dig väl, Anna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
