Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Rosen på grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
— Tack Karl, hviskade hon.
— Nå är du qvar än slyna! skrek en bonde, som förut befallt
henne gå.
— Ack jag olyckliga! suckade Anna och kände, huru knäna
svigtade under henne.
Då kände hon, huru ett par personer togo henne under armarne.
Det var Trantorps-Lina och Per, som på detta sätt kommo
henne till hjelp.
— Kom med oss Anna, sade Lina vänligt.
— Vi skola bli hos dig, tilläde Per.
Och utan att hon gjorde motstånd, förde de henne bort till en
annan del af kyrkogården och bakom en hög grafkulle, under hvilken
en af församlingens kyrkoherdar hvilade.
— Stanna här Anna, tills folket har gått, sade Lina och tvingade
henne att sätta sig ned samt satte sig bredvid henne.
■Per satte sig på hennes andra sida sägande:
— Här ser oss ingen.
— O, min Gud, att inte få vara närvarande vid sin fars be-
grafning, suckade Anna mellan djupa snyftningar.
— Du är det i tankarne och föröfrigt hör du hit prostens ord.
Hör! Nu kastade han första skofveln jord på kistan.
Anna hörde verkligen ett rasslande ljud och straxt derpå prostens
milda men klara stämma säga:
— Af jord är du kommen.
Åter hörde hon det rasslande ljudet. Det var andra skofveln
mull, som dånade mot kistlocket, hvilket mycket väl hördes till den
plats, der Anna och hennes ’ om henne förbarmande vänner sutto.
Dit hördes äfven prostens ord enligt ritualen :
— Jord skall du åter blifva.
För tredje gången rasslade det.
Anna lät hufvudet sjunka ned i sina händer och satt der nu
tyst gråtande samt lyssnade för att uppfatta hvarje ord, som prosten
sade vid hennes färs graf.
Prosten fortsatte begrafningsakten enligt handboken, samt läste
de vanliga bibelspråken, hvarefter han sade några enkla ord om den
döde hedersmannen, hvilken så hastigt gått bort ur lifvet och nu
närmast sörjdes af maka, en dotter och två söner.
Det kändes så ljuft i Annas hjerta, att äfven hon blef uämd
bland de närmast sörjande och hon välsignade i sitt stilla sinne den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
