Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Rosen på grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
vanan De gräfva grafvarne med samma likgiltighet, som en annan
arbetskarl gräfver ett dike och de fylla grafvarne igen med samma
likgiltighet. De äro dödens jordiska handtverkare. — Under det att
de fylla grafvarne tala de gerna och vilja då ofta söka komma fram
med någon plump qvickhet. — Det är emellertid ingalunda af elakhet,
de göra så; nej de förstå inte bättre. De vilja lilva upp de kring-
stående. De veta mer än väl, att de sörjande behöfva ett tröstens
eller, om inte sådant kan gifvas, ett upplifvande ord. Och just lör
att lifva upp sinnena komma dödgräfvarne ofta fram med sina plumpa
qvickheter, hvilka emellertid just inte äro andra än dem sjelfva till
nöje.
Så var det äfven nu.
Mor Stina kände sig illa till mods öfver dödgräfvarens ord och
tänkte, att om käre far låge i fållbänken hemma i Klastorp, så skulle
hon nog stoppa om honom och dertill tacka Gud, för att hon hade
honom i lifvet.
Hon sade emellertid ingenting och dödgräfvaren lemnade tyst
kyrkogården.
När mor Stina och pojkarne blefvo ensamma vid gratven, sade
Anna till Trantorps-Lina;
— Jag vill nu gå fram. c
— Nej, Anna! Stanna! Du såg, hur din mor vände sig ifrau dig
för en stund sedan och hur dina bröder hytte åt dig.
— Det var då! Men nu är far under jord och nu — j–––-
— Stanna och låt dem gå, sedan kan du ju i frid ga fram till
grafven.
— Nej! mor kan tro, att jag har något att förebrå mig; jag
vill här helsa pa henne.
— Gör som du vill Anna. Måtte du inte få ångra dig.
— Mor kan inte vara så hård––––––
_ Hon är så sorgsen och derigenom kan hon komma att synas
hård.
_ jag vill dock helsa på henne här; det är bättre, än om jag
skulle gå hem till Klastorp.
— Gör hur du vill.
Anna steg upp och gick framom kullen, just som mor Stina och
hennes söner redde sig att gå från grafven.
■ _ Mor! Mor! ropade Anna och ställde sig i vägen för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
