Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Rosen på grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Då vände Stina sig om och blef stående med ryggen vänd mot
Anna, under det att pojkarne knöto näfvarne åt henne.
— Mor! ropade Anna åter. Goda mor? Vill du inte se din
-dotter?
— Gå din väg! skrek ena pojken.
— Jag talar till mor, sade Anna, Älskade moder! Vill du ej
låta din olyckliga dotter tala med dig?
Nu vände mor Stina sig om och såg Anna stinnt i ögonen
«sägande;
— Låt mig få vara i fred, Anna!
— Dyra moder!
— Jag hade tänkt, att jag åtminstone på denna dag, då din
far, som genom dina konster blifvit bragt om lifvet, jordades, skulle
slippa oroas af dig, otacksamma dotter.
— Har jag bragt min far om lifvet?
— Ja, Anna!
— Milde Gud, moder! Åfven du säger så?
— Hvad skall jag annat säga?
— Helige Herre Gud, hjelp mig i min sorg!
— Det må jag säga Anna, jag som mistat allt — allt och det
:genom dig, som jag dock så ömt vårdat och älskat!
— Du irrar dig, moder!
— Nej, jag irrar mig inte! Visade du inte olydnad mot din nu
■döde far?
— Jag vet, att han vredgades på mig.
— Du trotsade hans befallning!
— Jag kunde inte bryta mitt löfte, mor!
— Du visste, att nämdeman skulle tussa länsman på far till följd
af din olydnad.
— Hvad skulle jag göra? Hvartil! tjenar ett löfte, ora man skall
■bryta det?
— Tala inte om ditt löfte, flicka!
— Jag trodde att allt skulle bli godt mellan far och nämdeman,
•då jag lemnade hemmet!
— Nämdeman kom dock med länsman till vårt ärliga hem.
— Men Karl i Karlshult är inte ond på mig och det vore väl
ban — — —
— Jag bryr mig inte om Karl i Karlshult, Anna. Det är om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
