Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Rosen på grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
nämndeman jag talar. Han kom till Klastorp med länsman och fodrade
betalt för kon, som far köpte på auktion.
_ Att inte far förklarade för länsman hur det var.
— Far förklara? — Nej, barn! Din hederlige far har aldrig
under hela sitt lif haft något otaldt med länsman eller rättvisan för
öfrigt och han tog så illa vid sig öfver detta uppträde, att han fick
slag, under det utmätningen försiggick och dog.
Mor Stina grät bittert och stora tårar rullade utför Annas kinder.
_ Vill du ännu påstå, att du inte är skulden till fars död,
frågade Stina, sedan hon något lugnat sig.
— Jag rår inte derför, mor! — Ack jag rår inte derför! —
— Hvad säger du?
_ Jag lemnade ju på fars befallning mitt goda hem. Det var
inte med glada känslor, mor! Ack nej! Jag grät bittert! Men jag
var dock lugn i min själ; ty jag kände i mitt hjerta, att jag inte
gjort något ondt. Mitt samvete var lugnt trots min sorg och det är
lugnt ännu!
— Föfhärdade flicka! utropade mor Stina. Och detta vagar
du säga mig, din mor, som du genom din fars död bringar pä fattig-
huset!
Mor! Morl
__ X>u vågar säga så inför dina bröder, dina ännu minderåriga
bröder hvilka genom ditt förvållande bli hemlösa!
— Förbarmande moder!
— Fy dig! Bättre hade det varit, att du aldrig blifvit född, än
att du nu skall draga sådan sorg öfver oss
— Moder! Moder!
_ En outsäglig kärlek har städse blifvit dig bevisad i ditt hem
af oss alla och icke minst af honom, som nu ligger der i den nyss
igenskottade grafven! — Fy dig! Visa dig aldrig mer för mina ögon?
_Mor, morl Du får inte vara så hård!
— Hvem har varit hårdast, du eller jag?
— Du förstår mig inte, mor!
— Gå ur vägen, så att vi kunna komma fram!
— Moder! Jag säger till dig, som Jakob sade till Herren, hvilken
han brottades med; Jag släpper dig icke, förrän du välsignar mig!
— Gra!
— Usch på dig Anna! sade en af pojkarne och gick hotande-
mot henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
