Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Rosen på grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
bli ett sorgligt uppträde, om hon nu ginge hem, det förstod hon
Bäst vore derför, att hon inte visade sig för de sina. Hon skulle i’
sitt hjerta önska dem allt godt och en gång skulle nog försoningen
ske, derom var hon viss. Hon kände det i sitt hjerta. —
Allt tydligare och tydligare trädde kyrkan fram för henne i
månskenet och teglet på kyrkogårdsmuren glittrade i det silfverhvita
ljuset som rännil i skogen.
Ännu några steg och hon stod vid grinden till kyrkogården samt
såg korsen på de i rader uppkastade grafkullarne.
Hon öppnade grinden och gick in på kyrkogården samt fick snart
sigte på sin fars nyss uppkastade graf, till hvilken hon gick fram
och invid hvilken hon kastade sig på sina knän.
Då öppnade hennes tårekällor åter sina flöden och hon grät
ymnigt, men ej bittert.
— Fader! hviskade hon. Fader! Älskade fader! Du har lemnat
jorden och du ser från din himmel din dotters oskuld likaväl som
hennes sorg.
Hon var derefter tyst en lång stund och endast grät, hvarefter
hon hviskade följande ord, som hon erinrade sig:
Gud är din vän, din far;
Han aldrig öfvergifver,
Den honom trogen blifver
Och städs för sina ögon har!
Det var som om hon hade blifvit tröstad genom att uttala
dessa ord och hennes gråt blef mildare.
Mera lugn än förut hviskade hon andaktsfullt:
Till Gud, som hjelpen sänder,
Jag i min nöd mig vänder.
0, faderlösas far!
Vid denna graf jag beder:
Till barnet skåda neder
Och sjelf i nåd min fader var!
Nu blef hon alldeles lugn och hon steg upp samt gick ut från
kyrkogården till en gräsvall, som sluttade nedåt vägen.
På denna vall plockade hon vilda blommor, hvilka doftade här-
ligt i natten och i hvars kalkar daggperlor glimmade i det silfver-
hvita månskenet liksom diamanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
