Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde till sällsyntheterna, att han otVanpå pelsmössan satte en hög
hatt, när han gick.
En gång, det var det besattaste af allt tokigt, som väl någonsin
händt honom under hans distraktioner — — — En gång, när han
var bortbjuden på en stor familjefest i ett mycket förnämt hus,
kände han sig inte fullt välmående och sedan den artige värden mot-
tagit och välkomnat honom i tamburen, började Klingenberg hviska
vid sin värd. Denne hviskade i sin tur till betjenten, hvilken bockade
sig för Klingenberg och bad honom följa sig, sedan han gifvit honom
en liten nyckel. Klingenberg följde betjenten, som snart kom tillbaka
för att mottaga andra gäster och hjelpa till med afpelsningen och
snart var hela societeten församlad. Endast Klingenberg .fattades.
Men alla visste, att han skulle komma och han kom äfven efter en
stund in i salongen, der han bugade sig åt höger och venster.
Sällan har en persons inträde i en salong gjort en sådan verkan
som Klingenbergs denna gång. Damerna rodnade och hviskade bakom
sina utspända solfjädrar och kavaljererna beto i sina näsdukar för
att qväfva sitt skratt och under tiden fortfor Klingenberg att buga
sig, tills värden röd i ansigtet som en tuppkam störtade fram och
knuffade nt musikern i salen under utropet:
— Till pianot, bror, Klingenberg, till pianot 1 Alla törsta efter
musik!
Och han ryckte ur Klingenbergs behandskade händer det runda
föremål, som musikern burit under armen, i tanke att det var en
hatt, men hvilket i verkligheten var — ett rundt trälock. — Gud
vet, hvar han fått det ifrän.
— Till pianot, bror Klingenberg, till pianot! ropade värden.
Klingenberg skyndade till flygeln, drog af sig sina handskar och
ögonblicket derefter slog han an ett ackord, hvilket var inledning
till en hel serie de utsöktaste fantasier, hvilka kommo gästerna att
glömma det lilla lustiga äfventyret, om hvilket komponisten inte hade
någon aning sjelf.
Klingenberg var, som sagdt, för tillfället daglig gäst i det Wen-
nerholmska huset, der han blef på det utsöktaste sätt emottagen.
Han hade helt nyss sålt ett stort musikverk och hade derför
godt om penningar, hvilka, så tyckte han, aldrig ville ta slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
