Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Förbindelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
Grefven faun ämnet plågsamt. Han svarade intet utan gjorde
i stället oupphörliga bugningar, i hopp om att samtalet eller rättare
sagdt anförandet skulle bli fortare slut, om han inte sade något, än
om han skulle inlägga ett eller annat ord, som kunde förorsaka vidare
utläggningar af ämnet. Och deri hade han onekligen rätt.
Fru Wennerholm å sin sida var glad öfver hans tystnad, icke
af den orsaken att hon var generad eller brydd af att tala i ämnet,
trots det att hon låtsades så, utan helt enkelt emedan hon hastigast
möjligt ville ha grefvens bifall till det, som hon ämnade föreslå.
Och hon fortsatte läggande i sin stämma all den affekterade
ömhet, som hon förstod att spela:
— Ingen ser emellertid i framtiden, min gode Emanuel och de
bästa menniskor kunna blifva utsatta för de förfärligaste lidanden
och de gröfsta svek. — Ja, isynnerhet den, som är nog lycklig att
vara förmögen, är utsatt för svekfulla menniskors ränkor.
Grefven bugade sig bifallande.
— Derför, snälle Emanuel, är det min bestämda vilja, att’ den
förmögenhet, jag ger min dotter i hemgift tillika med det bo, som
jag uppsätter åt er, må skrifvas på II ortens.
Åter bugade sig grefven.
— Det är ju blott en formel sak, ty du är ju ändå alltid herre
i ditt hus och sköter om dess ekonomi efter bästa förmåga. Men
skulle du falla i ett försåt för någon schackrande penningvän, hvilka
använda de mest lömska medel för att kringskära förmögna familjer,
så äro genom den förbindelse, som jag begär af dig, såväl förmögen-
heten, som edert bo räddade, ty ingen kan för gäldande af mannens
skuld ta hustruns tillhörigheter, om dessa äro hennes genom paktum. —
Åter bugade grefven sig.
— Du finner således, min gode Emanuel, af hvad jag sagdt, att
det är för din lika mycket som för min dotters skull, som jag upp-
ställer det vilkoret, att paktum skall göras mellan er.
— Ja, min goda svärmor.
— Du går således in derpå?
— Ja, med största tacksamhet.
— Jag väntade mig det af dig, Emanuel. Du är en förståndig
och tänkande man. Tack, för att jag inte bedragit mig pä dig.
— Kära svärmor.
— Skulle Hortens kallas hädan före dig, så ärfver du naturligt-
vis henne — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
