Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Förbindelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
Kära svärmor tala inte derom, tanken bäfvar och jag känner
liksom en svindel, när jag tänker på, att jag åter skall kunna för-
lora den skatt, jag funnit i min älskade Hortens––––––O, min
dyra Hortens, du får aldrig, aldrig öfverge mig.
— Aldrig! — Aldrig! utropade fästmön.
Och åter mötte deras läppar i en kyss, som helt visst var mycket
innerlig, ifall nämligen längden är någon måttstock på innerligheten. —
Underligt, att de inte qväfde hvarandra.
Fru Wennerholm passade på tillfället och drack litet vin samt
konstaterade, att hennes dotter spelade sina kort mycket bra. — Det
såg verkligen ut, som om fröken Hortens vore förtjust i sin fäst-
man. Kanske var hon det äfven. — Någon känsla hade hon utan
tvifvel för honom.
När de förlotvade ändtligen skilde sina läppar från hvarandra,
skyndade fru Wennerholm att säga:
; Jag låter sätta upp en förteckning pä det bo, jag bestämdt
åt eder samt fixerar äfven den kontanta summa, som Hortens skall
föra med sig i boet. — Jag skall ha detta papper färdigt i morgon
eftermiddag, Kom hit i morgon afton, Emanuel.
— Ja, jag tackar.
— Jag tillsäger då min jurist att äfven vara här och stilisera
förbindelsen, så att den får laga form, hvarjemte ett par vittnen skola
vara tillstädes.
— Vittnen? sade grefven frågande.
— Ja, min snälle vän. Det måste vara två ojäfviga vittnen,
som skola bestyrka edra namnteckningar under förbindelsen.
Grefven svarade intet. Han sväljde endast och bugade sig åter
ehuru denna gång mera knapphändigt än förut.
— Det är således bestämdt?
— Ja, sade grefven.
— Du Hortens har väl ingenting deremot?
— Nej mamma lilla. När både mamma och Emanuel äro för
saken, så är jag det naturligtvis också. Jag förstår mig inte alls pä
sådana der allvarliga saker; men när I sägen, att det är bra att
göra paktum, så vill jag naturligtvis äfven, att det skall göras.
— Min lilla älskling, sade fru Wennerholm smekande. Man
kan inte begära, att du skall vara bevandrad i lagar och författ-
ningar. Jag är det inte heller, jag. Men jag frågade en gång min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
