Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Förbindelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
jurist — det är nu längesedan — hvad jag skulle göra för att be-
trygga min dotters hemgift, när hon en en gång skulle träda i gifte.
■— Du är så förtänksam lilla mamma.
— Det är hvarje mor, mitt barn. — Nå — han sade emellertid,
att paktum var skyddande. — Jag tog då reda på, hvad som menades
dermed och redan då blef mitt beslut fast, att jag inte skulle låta
min dotter gifta sig utan paktum och till yttermera visshet beslöt
jag, att denna förbindelse skulle sättas upp innan förlofningen
eklaterades.
— Svärmor är ytterst försiktig.
— Käre Emanuel, det skulle ju mycket väl kunnat hafva häudt,
att Hortens blifvit förälskad i en mindre stadgad och rättänkande
man, än du är. Hvad skulle jag i sådant fall ha tagit mig till, om
han, sedan förlofningen väl blifvit eklaterad, helt enkelt sagt, att han
inte ville veta af något paktum?
— Ja:: medger, att ställningen blifvit brydsam.
— Mer än så. Den hade blifvit ohållbar. — Jag hade inte
gifvit med mig och hade han trilskat, så hade det inte varit någon
annan råd än att åter bryta förlofningen, en skandal, hvilken jag
velat bespara Hortens, som är ytterst känslig af naturen.
— Har jag inte en öm och omtänksam liten mamma? utropade
fröken Hortens och passade på att krama fästmannen, hvilken
svarade:
— Jo, min engel.
— Vi träffas alltså i morgon afton? sporde fru Wennerholm
grefven.
— Ja bästa svärmor.
— Tack min son!
Nu gjorde grefven en djup bugning och samtalet öfvergick nu
till andra och mera intressanta ämnen, till dess att soupén serverades,
efter hvilken grefven genast tog afsked och gick. —
Han var inte rätt belåten denna afton, då han lemnade sin
blifvande svärmors hus.
Visserligen hade han ingenting emot, att hans blifvande hustrus
förmögenhet och deras bo skyddades för rofgiriga björnar, men han
tyckte, att fru Wennerholm talat så vidt och bredt i ämnet, att det
varit litet för omständigt och detta väckte, om inte hans oro, så åt-
minstone hans afsmak.
Han gick flera omvägar denna afton. Han kände ett behof af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
