Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Förlofningsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var tusan!
— Men just då, i elfte timmen, som det står i bibeln, fick jag
ögonen öppna. Genom en ren tillfällighet kom jag att få se min
fästmö osminkad och utan tänder — — — —
— Och du kände en svalka i hjertat?
— Svalka? — Nej det är för litet sagdt. En isande köld for
igenom min gestalt, som skakades af de gräsligaste frossbrytningar,
under det att en till äckel gränsande vämjelse beherrskade mig.
— Det var tusan.
— Jag hastade hem och kastade mig ned vid mitt skrifbord, der
jag skref några ord till min demaskerade fästmö och återsände alla
de småsaker, som hon gifvit mig, hvarjemte jag tillkännagaf, att jag
kontramenderat ordern om ringarna.
•— Nå, det blef väl uppror?
— Nej, allt gick lugnt och stilla.
— Det var förunderligt.
— Den listiga fru Wennerholm var situationen vuxen och hon
lät sin dotter retirera med heder- — Bjudningsbrefven till förlofnings-
festen voro nämligen redan utsända.
— Aj, aj!
— Men de voro utskrifna utan att angifna orsaken till bjud-
ningen. Gästerna blefvo helt enkelt bjudna på soupé med dans och
— öfverraskning, som det stod skrifvet.
— Nål
— Gästerna kommo, då de ej fingo återbud.
— Men fästmannen uteblef.
— Ja, jag gick och vankade fram och åter här i trakten och
det var inte utan, att jag kände just som litet skadeglädje öfver det
spratt, jag spelat de intriganta, uppsminkade damerna.
— Det var fult.
— Kan väl vara. — Emellertid samlades gästerna och längre
fram på qvällen såg jag, hur man dansade i fru Wennerholms våning,
hvarifrån glam och skratt trängde ut på gatan.
— Jag kan nästan sätta mig in i dina tankar då.
— Jag öfvergaf slutligen min sjelftagna vakt och gick hem vid
mycket dåligt humör.
— Det kan jag på det lifiigaste föreställa mig.
— Uppriktigt sagt blef det inte mycket sofva af för mig den
natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
