Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Förlofningsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.....»-■ –––––––––––– ––––––- a«mu.««»
462
Under tiden slogs ett par dörrar upp och tjensteandar bärande
brickor med fylda champagneglas skyndade in bland gästerna och
bjödo sina nectarskatter.
En bland tjensteflickorna, det var Anna, fröken Hortens kam-
marjungfru, hade på sin bricka endast två champagneglas.
De voro afsedda för de förlofvade. — Fröken Hortens hade,
bestämt, att Anna skulle bjuda henne och grefven champagne, när
de vexlat ringar.
Den vackra och älskliga flickan rodnade som en ros, der hon
gick fram bland gästerna för att komma till den plats, der hennes
tinga matmor och hennes fästman ännu lågo i hvarandras armar.
— Hvilken vacker flicka hviskade man kring henne, der hon
gick fram.
Desto mera rodnade hon och desto vackrare blef hon,
— Det är en kerub! sade en herre.
— En älfva! utbrast en närstående.
— Hvad heter ni, mitt barn, hviskade en gammal rue i Annas
öra.
— Anna, svarade hon rodnande och neg.
— Hvilken växt!
— Den flickan skulle obetingadt vinna första pris på en skön-
hetstäflan !
Allt detta hörde Anna sägas, under det att hon lotsade sig fram
mellan gästerna; och det sades äfven så, att hon mycket väl förstod
att det var om henne man talade.
De två fylda champagneglas, som hon bar på den lilla silfver-
brickan, voro mycket dyrbara konstslipade böhmerglas och hon hade
blifvit varnad för att slå sönder dem; ty dels voro glasen af stort
värde, men detta var ej det värsta, utan fru Wennerholm hade låtit
påskina, att hon ansåg det betyda olycka, om glasen, som ett nv-
förlofvadt par bjudas straxt efter ringvexlingen, skulle slås sönder,
isynnerhet innan de blifvit tömda, derefter hade det mindre att be-
tyda.
Allt detta gjorde, att Anna var försigtig till nervositet och hon
vågade inte se upp från glasen, der hon gick fram i riktning mot den
plats, der det var på förhand bestämdt, att de nyförlofvade skulle stå.
Hon var mycket nyfiken att få se sin »snälla frökens» fästman,
men hon vågade likväl icke se upp från sin bricka och detta gjorde,
att hon ännu icke fått sin nyfikenhet stillad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
