Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
Grefven behöfde verkligen värmas upp i sitt hjerta; ty under
nattens timmar hade en viss förändring försiggått med honom. —
Han kunde inte sofva, förrän det började blifva morgon ocb hans
tankar hade dansat kring ihärdigare, än han sjelf dansat på sitt för-
lofningskalas.
Flera gånger sökte han, under det att han låg och kastade sig
af och an i sin bädd, ordna sina tankar för att låta dem såsom väl
excercerade soldater i raka led defilera förbi sig.
Men han lyckades ej.
Så snart hän var nära att få tankarne lugna, nystades de åter
hastigt ihop till ett väldigt kaos, ur hvilket en ljuf qvinnobild trädde
fram.
Nå det var då inte underligt, hör jag mina älskvärda läsarinnor
utropa. Det är ju så naturligt, att natten etter förlofningsdagen fäst-
möns bild skall framställa sig för fästmannen, antingen han är i vaket
eller drömmande tillstånd.
Ja mina nådigaste läsarinnor, jag böjer mig inför edert domslut,
— men tyvärr var det inte sin fästmös bild, som grefve Stutsentot
oupphörligt såg titta fram ur minnenas kaos, det Var i stället–––
Annas — Rosen på Klastorp!
— Ahl
Nu veten I hemligheten, skönaste’läsarinnor 1
Det var verkligen Anna, som störde grefvens nattro natten efter
hans förlofniug med fröken Wennerholm.
I början sökte han aflägsna Annas bild.
Han blundade — desto tydligare framträdde hon.
Han öppnade ögonen och fäste sina blickar på en ljus pnnkt,
hvilken framstäldes på väggen, derigenom att skenet från en gaslykta
silade sig in genom ett litet hål på gardinen. —
Denna punkt antog Annas gestalt.
Slutligen tände grefven ljus för att derigenom göra sig fri från
detta spöke.
Men det hjelpte inte. Anna var dock nära honom. Han kunde
inte på något sätt befria sig från henne och slutligen fann han ett
visst behag i att se henne, hvart han blickade. Ja, det gick så långt,
att han önskade, att hon skulle komma tram till honom, att hon
skulle tala.
Men den fagra bilden var och förblef en skuggfigur, ett spöke.
Då gick grefven upp och letade reda pa sin skizzbok, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
