Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
han tog med sig i sängen, der han satte sig något så när beqvämt
samt började att bläddra i boken.
Ju mer han såg i boken, desto Migare erinrade han sig Anna
och alla de olika tillfällen, vid hvilka han sammanträffat med henne.
Han påminde sig den första gängen, han sett henne. Det var
vid midsommartid, då han i den hederlige förvaltare Hagbergs sällskap
kom ridande från Kosta på väg till Säfsjöströms bruk. De båda
ryttarne sade till vid torpet Klastorp och der fick grefven se Anna,
om hvilken förvaltaren förut talat samt sagt, att hon var bygdens
fagraste tös och derför kallades »Rosen på Klastorp».
Grefven erinrade sig, hur frapperad han blef af Annas ovanliga
skönhet, samt hur belefvad han tyckte henne vara i förhållande till
hennes låga samhällsställning.
Han påminde sig äfven, hur han bad henne om en dans vid
midsommarstången vid Säfsjöström, dit hon tillsammans med sina
föräldrar gått och hur hon efter någon tvekan svarade ja dertill. —
Och sa när grefven red från Klastorp sade han hänsyftande på mid-
sommardansen:
— Kom i hog ert löfte Anna.
Då hade hon svarat!
— Jag sviker aldrig, herr grefve.
Den unge ädlingen tyckte sig nu tydligen höra hennes stämma,
så lifligt erinrade han sig sitt första möte med henne.
Han mindes äfven midsommardansen. Det var inte en, utan
flera danser, som han svängde om med henne. Hur lätt hade hon
inte låtit sig föras och hur hänryckt hade ej grefven varit. — Ja,
han gick ju sent på aftonen tillbaka till dansen blott för Annas skull.
Det var då, han lockade henne att föra sig till källan, der han
under hänryckning slöt henne till sitt bröst och tryckte sina läppar
mot hennes trots hennes motstånd.
Han gick vidare i sina drömmars lustgård och erinrade sig den
der dagen, då Anna följde honom från torpet och till Rosenkullen
vid korsvägen, han mindes, när han visade henne de pressade blom-
morna och talade om eviga rosor.
Det var då, hon lofvade honoin sitt hjerta och sin tro.
Nu slog han upp i skizzboken det blad, der skizzen af Anna
bland rosorna på Rosenkullen var ritad — och i detsamma kom han
i håg den qväll, då han visat fru och fröken Wennerholm skizzboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
