Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
och då de nojsat raed honom öfver Anna, hvars bild de funno här
och hvar i boken.
Han mindes, hur han då förnekat henne och han kände, hur
blodet vid detta minne steg upp till hans kinder.
Hvarför skulle han förneka henne? — Han hade ju sjelf begärt
hennes hjerta och han visste, att hon inte svek honom.
Tro och heder bodde i den ringa torparens dotters bröst, det
hade han erfarit. — Men hur var det med hans heder?
Hade han behandlat Anna, som hon förtjenade?
Till sin blygsel måste han besvara denna samvetsfråga med nej.
Var hon värdig att bli behandlad så, som han behandlade henne?
Han insåg, att denna fråga var endast en omskrifning af den
föregående och svarade åter nej.
Var månne fröken Wennerholm, med hvilken han nu förlofvat
sig, värdigare än Anna?
Vid denna oförmodade fråga, som hans samvete gjorde honom,
studsade han ovilkorligen.
Hvad skulle han svara?
Han ville slå bort dessa tankar.
Men detta lyckades honom ej.
De hakade sig fast vid hans själ, som om de blifvit fästade der
medelst krampor, hvilka hans krafter icke förmådde bryta upp.
Och så förlorade sig hans tankar i labyrinter af minnen från de
sista veckorna.
Fröken Wenneiholra trädde fram i förgrunden af arenan glänsande
af juveler och smycken; men litet då och då skymtade Annas gestalt
för grefvens ögon.
Han tänkte på hennes bref från Kalmar, hvilket var så tillits-
fullt och hvilket han leranat obesvaradt, han erinrade sig mötet med
henne utanför fria konsternas akademi, då han rent af förnekade
någon bekantskap med henne, ehuru han mer än väl visste, att hon
hade kommit upp till Stockholm för att söka hjelp af honom, hvilken
af henne tiggt hennes hjerta.
En lätt rysning genomfor hans kropp vid detta minne.
Han kuude inte låta bli att fortsätta vandringen i sitt minnes
lustgård, hvilken emelleftid syntes vara lika mycket uppfylld af tistel
och kardborrar som af liljor och palmer.
Han mindes, hur han allt mer och mer drogs in i den trollkrets
som den charmanta fröken Wennerholm förstod att sprida kring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
