Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Han mindes, hur han tjusades af hennes smicker och det glada um-
gänget, som hon och hennes mor erbjödo. Han bländades af deras
juvelers glans och beundrade komforten i deras hem samt rent af
afundades dem deras vanor. — Han mindes äfven, hur nästan eh
svindel grep honom, när han trodde sig märka, att han skulle kunna
bli medlem af denna rika familj. — Visserligen mindes han Anna —
men hvad betydde nu löftet till henne? — Intet!
Plötsligen hörde han i minnet Annas röst, då hon utropade för-
skräckt:
— Känner du inte din Anna?
Det var detta sönderslitande och till hjertat gående utrop, som
hon höjde,( när han å Fredsgatan utanför akademien nekade till .att
känna henne.
Ögonblicket derefter hade han i tankarna förflyttat sig till sin
bostad, der han. nu var. Han mindes, hur illa han behandlade den
stackars, förtviflade torparflickan, då hon besökte honom.
Hon hade talat så mildt, delgifvit honom sin öfvergifvenhet,
påmindt honom om hans trohetslöfte och bedt honom ej förskjuta
henne.
Han mindes nu, hur han då brutalt rytit åt henne:
— Gå! — Sörj för dig sjelf, bäst du gitter!
Och hon hade gått.
Sedan den tiden visste han ej af henne något. Hon hade på
intet sätt besvärat honom och han hade nästan glömt henne, insöfd
som han blifvit i sin gyllne lycka, om man så må kalla hans kärleks-
handel med fröken Wennerholm, med hvilken han nu för några timmar
sedan vexlat ringar.
Men då, just då uppenbarade sig Anna åter för honom.
Hon kom alldeles oförmodadt. — Ja grefven hade knappast trott
sina ögon, då han fann henne stå framför sig bjudande honom den
porlande dryck, i hvilken han skulle dricka den skål, som af den all-
varlige prestmannen föreslogs för honom och hans fästmö.
I de lifligaste färger skådade nu grefven i minnet denna tafia.
Han mindes, att- han tänkt på nemesis, då Anna så der oför-
modadt uppträdde på förlofningskalaset. — Var’ hon måhända en
hämnande kraft för brutna eder, eller var hon hans skyddsengel?
Ett var dock visst: Hon var i sin tjenarinnedrägt mycket vackrare
än fröken Hortens var trots sin rika drägt och sina juveler.
Nu i nattens sena timmar erkände grefven detta för sig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
