Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Ransakningsfången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
skulle jag inte velat tjena dem båda. — Men jag kunde det inte —
nej, jag kunde det inte, ty han har svurit mig evig trohet och den
eden har han brutit — jag har inte Jöst honom frän den. — Nej, nej!
Åter såg hon ned i boken samt började läsa.
Långt hade hon emellertid inte hunnit med sin läsning förrän
hon hörde, att nyckeln åter sattes i cellens dörr.
— Nu kommer fångvakterskan tillbaka, tänkte Anna. Hon är
vänlig på sitt vis.
Dörren till cellen öppnades och Anna såg nog fångvakterskans
gestalt, men främst syntes en allvarlig man alldeles svartklädd.
Det var fängelseprestén, som kom in till Anna.
Fångvakterskan ställde in en stol åt presten och gick derefter ut
samt stängde dörren.
— Guds frid min dotter, sade presten vänligt och allvarligt med
en stämma så djup, att den trängde ända ned till hjerterötterna på
åhöraren.
Anna steg upp och neg djupt för prestmannen, hvilken sade,
under det att han pekade på bibeln, hvilken Anna icke slagit ihop,
när hon steg upp:
— Ni söker tröst i Guds heliga ord min dotter, ni är på rätt
väg, ty den bokeu är sanningens och hugsvalelsens källa.
Anna svarade intet utan stod framför den värdige prestmannen
med nedslagna ögon.
— Sitt ned och låtom oss tala med hvarandra som goda vänner,
hvilka för hvarandra ha fullt förtroende, sade presten vänligt, under
det att han satte sig ned i den karmstol, hvilken fångvakterskan
satt in åt honom.
Anna satte sig äfven, då presten förnyat sin önskan derom.
Derefter började han tala så vänligt och godt vid Anna och utan
hennes vetskap förskaffade han sig genom hennes svar en ganska
noggrann kännedom om hennes kristendomskunskap, hvilken han fann
vara mycket god, hvarjemte han fäste sig vid, att hon inte slog ned
ögonen utan ständigt säg rakt in i hans.
Hon föreföll honom äfven vara ovanligt intelligent för att vara
en bondflicka. Men på den gåtan fick han fullständig tydning, då
Anna upplyste honom om, att hon gått i folkhögskolan.
Länge talade prestmannen vid Anna och när han sent omsider
lemnade cellen efter att hafva tröstat och förmanat henne, tänkte
han vid sig sjelf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
