Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
Främst utaf alla lyste naturligtvis I’m Matbilda Hörnbom, fru
Wennerholms bästa vän, som bon kallade sig och biel kallad.
Under ett utrop, hvilket verkade som lock för öronen pa
de närmast stående, störtade hon fram från salongsdörren till
iröken Hortens, hvilken iust då blifvit släppt ur en annan tants
armar: .
— Åh min lilla älskade, älskade Hortens! Ack du min basta,
min käraste och trognaste väninnas enda dotter, som jag alskar sa
högt, som om du vore mitt eget barn!
Och efter detta preludium till hvad, som komma skulle, slog hon
sina armar om fröken Hortenses fina kropp samt tryckte henne till
sig så hårdt, att den stackars flickan, hvilken man i andra fall just
aldrig kunde ha något medlidande med, var nära att qväfvas under
denna tryckning.
— Kära, kära du, fortfor fru Hörnbom, att det är din första
lysningsdag i dag, min lilla älskade Hortens! Áh man märker, hvad
tiden går, man märker, hur gammal man sjelf blir, när man ser de
unga växa upp! Jag mins dig så väl i korta kjolar och mamelucker
och nu är det snart den tid, då du sjelf skall kläda sma letvan e
dockor i mamelucker.
— Bästa tantl lyckades fröken Hortens få emellan detta ordsvall.
— Jag gratulerar dig så hjertligt, som om du vore min egen
dotter, min söta Hortens. — Det lyser för dig, måtte lyckan och
glädjen alltid lysa för dig, min älskade vän.
Nu fick fru Hörnbom se grefve Strutsenfot.
Hon släppte då fröken Hortens, hvilken nu fick hemta andan
något efter denna långa omfamning. De öfriga damerna, som aflöste
fru Hörnbom, voro inte fullt så våldsamma som hon.
_ Herr grefve, jag har den äran, jag har den äran, utropade
fru Hörnbom och neg till golfvet för grefve Strutsenfot, hvilkenvar
ganska rädd för att han skulle bli tvungen att stå och höra pa en
lang ramsa af alla dessa banala och stormande utrop, hvilka fru
Hörnbom hade i sitt lexikon till sådant öfverflöd.
Han gick ej riktigt fri och det var ju inte heller att vänta, men
han kunde skatta sig lycklig, att han slapp ifrån så lätt, som han
_ jag har den äran! Grefveskölden och qvinnlig skönhet passa
väl i hop den ståtlige och resliga mannen är en syn sa imponerande,
att den ’ej kan beskrifvas! Hvilket par, hvilket par! Och hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
