Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
lycka skall icke gro i edert paradis! Jag har den äran, jag har den
äran !
Nu kom turen till fru Wennerholm, hvilken gastkramades af
sin »bästa väninna» den »söta Mathilda», som emellertig inom kort
kom i hog, att hon ännu inte hade framlemnat sina lysningspre-
senter. — Detta hade hon fullkomligt klart för sig hela tiden; men
det låg i hennes intresse att låtsas glömma dem; ty derigenom skulle
det se ut, som om hon sjelf inte alls lade någon vikt på presenterna
utan fastmer endast tänkte på vänskapen, den oupplösliga vänskapen,
hvilken förenade de Wennerholmska och de Hörnbomska familjerna.
- Åh min Gud, hvad jag är glömsk af mig! utropade hon der-
för under en stor gest till den grad vidtomfattande, att den skulle
anstått en pajas vid en kringresande märknadscirkus. — Åh min
Gud, här står jag och talar och glömmer i min förtjusning öfver att
få gratulera min snälla Hortens och hennes älskvärde fästman till,
att det nn gått så långt att sista — nej första — menar jag, första
lysningsdagen är inne — — — jag glömmer — — —
Hon höll på att trassla in sig sjelf i den labyrint af ord, som
hon uppkonstruerat och hon fick lof att göra ett litet uppehåll.
— Jag glömmer, fortfor hon emellertid, att äfven jag har något
litet förning med mig på eder lysningsdag, en liten present från mig
till eder båda och en liten gåfva äfven till er båda från min man,
hvilken — upptagen som han alltid är, söndag och hvardag likadant
— icke hade tillfälle att följa med hit, hur gema han än skulle
hafva velat göra det. — Man kan ju rent af tro, att jag inte äm-
nade gifva min söta Hortens något på hennes högtidsdag. — Säg,
att du trodde det, Hortens?
— Nej goda tant, svarade svarade fröken Wennerholm på det
högsta rädd för, att hon skulle bli utsatt för en ny gastkramhing af den
robusta och hårdhändta frun.
Uon behöfde nu emellertid för denna gång icke frukta något för
tillfället, ty nu var fru Hörnbom så upptagen med att tala om sina
lysningspresenter, med de öfriga gästerna, att hon alldeles glömde
bort alla gastkramningar.
Slutligen sprang hon ut i tamburen för att hemta in de »små
lysningspresenterna» från henne och hennes man »som var upptagen
hvardag som söndag».
Det var tvenne väldiga silfverpjeser, som fru Hörnbom hade med
sig in, när hon kom tillbaka från tamburen och hon kunde inte nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
