Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Inspektor Hagberg och »Rosen på Klastorp»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Profrytttaren svarade humoristiskt på skålen och derefter bad
vaktmästarn , att få dricka med herr Hagberg särskildt och tacka
honom, för att han tagit till sig hans systerdotter samt uttryckte den
förhoppningen, att hon måtte kunna motsvara sin husbondes fordringar.
— Åhjo för tusan! inföll profryttaren. Den som får en sådan
kost, som den vi bjudas på, svälter inte!
Och så slutades soupén och herrarne gingo tillbaka till spelbordet
samt spelade några omgånger, hvarefter det för de främmande herrarne
var tid att bryta upp.
Herr Hagberg befallde åter fram sin vurst och sedan de främ-
mande druckit en afskedsbägare och fått sina cigarrer tända togo de
plats i åkdonet.
Just då sade herr Hagberg, hvilken stod på förstubron,
— Mine herrar! Om I fån höra någon bra plats för den stackars
halfvissna »Rosen på Klastorp», så tänken på henne.
— Det skola vi!
— Kan hon något?
— Ja, jag vet, att hon är skicklig i sömnad och virkning samt
hvad jag tror, i handarbeten’i allmänhet, hvarmed hon hjelpte fruarna
i sin hemtrakt och i synnerhet hennes nåd på Orrefors.
— Herrskapet på Orrefors känner jag, sade profryttaren.
— Då vet grosshandlaren, att det är ett fint och noggrant hem.
— Ja, det vet jag. Det är en god rekommendation.
— För öfrigt är hon inte alls obildad.
— Såå.
— Hon har, som jag vet, gått flera terminer i folkhögskolan.
— Nå!
— Och dessutom har hon ett godt sätt att vara och ser bra ut.
— Det skall jag skrifva under.
— Tänk på henne mine herrar!
— Ja —jag tänker på, att jag har en gammal etterblåsa till tant,
som nästan alltid har plats ledig; men käringen är väl ej just så
god att vara hos. Hon är rik, som jag vet, ehuru jag aldrig lyckats
få låna pengar af henne.
De båda andra herrarne började skratta.
— Ja, det är, ta mig tusan, säkert!
— Jag tviflar inte.
— Hon skall alltid ha hos sig en flicka, som skall läsa högt för
henne, följa henne i Jakobs kyrka hvarje söndag på högmessan, gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
