Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Inspektor Hagberg och »Rosen på Klastorp»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
— Ja, jag tackar.
— Det var bra. Har Anna något att göra?
— Nej; men jag skall ut och söka mig plats.
– Idas?
— Javisst.
— Åhnej, vänta litet. Stanna här ett par dagar.
— Inte kan jag ligga förvaltaren — — — inspektorn hör jag,
att jag nu skall säga––––––inte kan jag ligga inspektorn till last.
— Åh det är inte farligt. Anna kan väl alltid hjelpa till med
nagot. fråga fröken Gunilla. Alltid har jag väl några par trasiga
strumpor att stoppa, om intet annat.
— Men — — —
— Se så! Jag har inte tid med Anna nu. Anna blir qvar några
dagar och hvilar upp sig och dermed punkt.
— Tack snälle inspektorn.
— Jag har inte tid med Anna förrän i afton, men då skola vi
talas litet vid.
— Hur skall jag kunna tacka inspektorn för all godhet?
Denna fråga hörde inte herr Hagberg, emedan han redan var i
dörren, när den framställdes.
Anna blef emellertid qvar och de båda flickorna arbetade till-
sammans hela dagen samt tycktes komma mycket väl öfverens. Anna
återfick sitt glada och älskliga lynne och Gunilla tyckte, att hon blef
vackrare, ju mera hon såg på henne.
Anna för sin del beundrade Gunillas utseende och sanningen att
säga är det högst sällsynt att finna tvenne så vackra menniskor till-
sammans.
Anna var typen för den nordiska skönheten: Himmelsblå ögon
och guldgult hår, ljus hy och så den välformade bysten, hvilken dock
nu ej var på långt när så fyllig, som den brukade vara, till följd af
det illa medfarande, hon rönt under sin långa fångenskap.
Gunilla var deremot en typ för söderns barn: Svarta ögon med
blåaktig hvita, svart hår, brunaktig hy och en härlig byst, nu mycket
fylligare än Annas.
De kunde godt Utstå en täflan med hvarandra i skönhet dessa
båda unga flickor, till och med deras händer voro ovanligt vackert
bildade samt mycket små.
Det enda, hvari Anna kunde ha företräde framför Gunilla var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
