Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Inspektor Hagberg och »Rosen på Klastorp»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
hennes vackra hals och nackbildning. Gunilla hade nämligen något
för lång hals till sin figur.
Det enda, som Gunilla kunde ega företräde uti, var hennes
fötter, hvilka voro ganska betydligt mindre än Annas.
Men föröfrigt voro de lika vackra båda två och hvad mera var,
de sågo båda så goda ut och hade förmåga att skicka sig väl och
föra sig behagligt af medfödda anlag.
Det är verkligen sällsynt att finna tvenne så vackra menniskor;
men det är lika sällsynt att finna två menniskor så goda i själ och
hjerta, som saväl Anna som Gunilla voro. De hade äfven en annan
likhet. Båda voro hårdt pröfvade, dock Anna vida mera än Gunilla,
båda hade burit sina pröfningar med jemnraod och ståndaktighet och
till sist: Båda hade funnit en fristad i en hederlig mans hus, hvilken
önskade dem båda allt godt.
När det blef afton och herr Hagberg slutat sitt arbete i bräd-
gården, lät han kalla Anna till sig.
— Nå Anna, nu skola vi talas vid som riktigt goda och förtroliga
vänner, sade han.
— Jag kan inte vara inspektorn nog tacksam.
— Se så tala inte om tacksamhet nu, den kunna vi ju komma
till sedan. — Sätt sig der i gungstolen Anna. — Så der. — Nå,
Anna är väl förvånad öfver att finna mig här i Stockholm?
— Ja, det är jag visst det, aldrig kunde jag tänka, att inspektorn
skulle lemna Kosta.
— Nej, nej, det var nog mången, som inte trodde det; men jag
har länge längtat hit upp, skall jag säga.
— Och gamla Maja?
— Gamla Maja är död.
— Åhl
— Det var henne, jag väntade på. Hade hon lagt sig till ro
förut, så hade jag allt flyttat hit upp till Stockholm förut. — Men
jag ville inte lemna min gamla, hederliga trotjenarinna. Hon skulle
ha sörjt sig förderfvad, om jag rest ifrån henne.
— Det kan jag väl tänka.
— Och inte kunde jag heller ta henne med mig hit. Här skulle,
gamla Maja blifvit alldeles virrig. — Och så väntade jag, tills hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
