Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fröken Pamela Tornspets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
— Ja.
— Nå hade hon ingen sällskapsdam nu?
— Jo, en riktigt söt flicka, som hette Olivia.
— Nå hvarför stannar inte hon qvar då?
— Hon får inte stanna, emedan hon har fästman.
— Aj, aj! Och det tål inte gamla fröken?
— Nej!
— De äro kostliga de der gamla nuckorna.
—• Usch, så inspektorn säger.
— Då blir väl inte Anna der länge, hon heller!
— Jag?
— Javisst! Anna skaffar sig väl snart en fästman.
— Aldrig!
— Säg aldrig aldrig!
— Jo, det kan jag säga, det skall jag tala om för inspektorn.
Nå, nå, Anna vet det der bäst sjelf. Ingen annan än Anna
sjelf har heller något med det att göra. — Men säg mig en annan
sak: hur såg hon ut den der gumman?
— Hon var allt mycket gammal.
— Det kan jag tro, eftersom hon inte tycker om, att flickor få
fästmän.
— Men hon var mycket fin och aldrig har jag väl förr sett ett
sadant lustigt ansigte. Näsan och hakan nästan möttes öfver läpparne.
— Som en nötknäppare?
Ja nära pa. — Hon var sa fin och elegant och hennes våning
var mycket fin och putsad, alldeles som hon sjelf. Möblerna och de
öfriga sakerna riktigt glänste, så väl dammade voro de.
— Nåja, de ha väl intet annat att göra än att feja och damma
derborta.
— Ack, hvad jag är glad åt, att jag fick platsen.
— Det kan jag så väl förstå, kära Anna.
— Vet inspektorn, hvar den snälle grosshandlaren bor?
— Ja, jag har hans adress derinne hos mig.
— Jag skulle så gerna vilja skrifva och tacka honom för hans
godhet att rekommendera mig, som han ju inte alls känner, hos sin
tant.
— Det skall Anna göra. — Och i qväll spela vi kort.
— Tack snälle inspektorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
