Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grefvinnan Strutsenfots diamanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
att handla efter egen smak och leda andra personer efter sitt god-
tycke; detta berodde på hennes stora rikedom. —
Ej långt efter sedan fru Wennerholrn kommit hem från sin ut-
flykt till Herkulaneum, lät generalkonsuln anmäla sig för damerna.
Grefvinnan tyckte, att hennes bröst lättades, när han anmäldes
och då han fördes in, skyndade fru Wennerholrn med ett förbindligt
leende emot honom sägande affekteradt:
— Ah, vår artige generalkonsul, vår charmante riddare från
gårdagen, jag tackar er, för att ni kommit; jag hör, att min kära
dotter, grefvinnan, sändt en biljett till eder.
— Ja, jag mottog biljetten, just som jag hade gjort mig färdig
att gå upp på ett besök till damerna.
— Åh, hvilken artighet, herr generalkonsul, hvilken artighet.
Grefvinnan är litet surmulen, derför att hennes man roar sig med
ett litet äfventyr. De ha varit gifta så kort tid ännu och hon har
ännu ihte satt sig in i tanken, att en gift hustru understundom får
nöja sig med att vara gräsenka. — Herre Gud, herr generalkonsul,
hvad en ung qvinna har mycket att lära af lifVet och hur många
alldeles obehöfliga tårar flyta ej ofta ur hennes ögon, innan hon lär
sig att känna lifvet.
— Bäste herr generalkonsul, skyndade grefvinnan sig nu att
afbryta sin mor, jag tog mig friheten att tillskrifva er för att be er
om ett råd. Jag fruktar nämligen, att någon olycka skett min man,
som igår eftermiddag lemnade hotellet för att ta sig en promenad
och sedan ej afhörts.
— Min nådigaste grefvinna, svarade generalkonsuln artigt, det
är godt, att ni satt er in i den tanken.
— Min man — — —!
— Grefve Strutsenfot har verkligen råkat i en förfärlig olycka.
— Der hör ni, min mor, utropade grefvinnan med en nästan
hjertskärande stämma. Emanuel är död, säg mig, att han är död,
herr generalkonsul, jag är stark nog att höra det.
—- Nej, fru grefvinna, svarade generalkonsuln, grefven är ännu
vid lif.
— Ännu? O, min Gud, han är då lemlästad?
Hon satre sig gråtande.
— Jag tror, att han är oskadd, men grefven har tyvärr fallit i
röfvarhänder.
— Milde Gudl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
