- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
71

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grefvinnan Strutsenfots diamanter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71
— Tyvärr råder ännu i Italien ett organiseradt röfvarväsen och
myndigheterna stå alldeles maktlösa inför detsamma. Grefve Strutsen-
fot har blifvit öfverrumplad i går eftermiddag af några röfvare, som
fört honom ut ur staden, hvart, det känner man ej.
— Hvad vilja de honom. De kunna ju ta de penningar och
dyrbarheter, som han hade på sig.
— Det ha de nog gjort, fru grefvinna; men de fodra nu för
grefven en stor lösesumma.
— Och om den ej betalas? inföll fru Wennerholm hastigt.
— Då skjutes grefven efter tre dagars förlopp, sade general-
konsuln.
— Min Gudl — Vatten, ett glas vatten 1 klagade grefvinnan,
hvilken kände, hur medvetandet började vika från henne.
Generalkonsuln skyndade fram till stället, der vattenkarafinen
stod och hällde upp ett glas, hvilket han bjöd grefvinnan, som kände
sig vederqvickt, sedan hon druckit några klunkar.
— Hur vet ni allt detta, herr generalkonsul, frågade fru Wen-
nerholm.
— Jag har fått bref från såväl grefve Strutsenfot som från
röfvarhöfdingen.
— Bref från Emanuel, utropade grefvinnan.
— Ja!
— Han anropar oss naturligtvis om lösesumman, sade fru- Wen-
nerholm nästan föraktfullt.
— Nej, min fru, svarade generalkonsuln artigt, grefven säger sig
hellre vilja dö, än han vill beröfva sin familj något af dess goda.
— Minsann tror jag inte, att min artige herr måg börjar att
spela heroisk, kunde fru Wennerholm icke underlåta att säga, hvilket
inbringade henne en bönfallande blick af sin dotter och en blick full
af förakt af. generalkonsuln, hvilken nu först kunde skåda in i den
stormrika matronans grunda karaktär.
— Hvad skrifver Emanuel, sade grefvinnan.
— Tillåta damerna att jag läser upp brefven?
— Ja!
Nu satte sig äfven fru Wennerholm och generalkonsuln tog upp
ur sin bröstficka ett konvolut, ur hvilket han framtog tvenne bref.
Het ena lade han tillika med konvolutet på ett litet bord, samt läste
högt det andra, som hade följande lydelse:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free