Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grefvinnan Strutsenfots diamanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
»Min bäste generalkonsul!
Det är med största sorg, jag skrifver till eder, min enda vän i
detta främmande land, bedjande eder om en väntjenst, den första
likaväl som den sista efter allt att döma. Jag har råkat i rötvare-
händer. Skurkarne öfvermannade mig i går afton, just då jag skulle
återvända till hotellet för att följa min familj till operan. De kastade
mig bunden i en likkista och förde mig under psalmsång ur staden
och till den håla, der jag nu är fjättrad. De begära 40,000 lira, för
att jag skall bli fri. I annat fäll skjutes jag om tre dagar. Helsa
min Hortens och hennes mor och trösta dem. Jag skall veta att-
dö som en man. Gud välsigne dem och eder!
Eder dödsdömde
Emanuel Strutsenfot.»
Han lade nu ifrån sig grefvens bref och fattade det andra, som
var från rofvarhöfdingen, hvilket hade följande lydelse:
»Herr generalkonsul!
Den lilla affären, hvarom min fånge skrifvit, bör vara lätt upp-
gjord. Låt lägga 40,000 lira i den ihåliga trädstammen, som står
ensam vid östra kanten af Beneventos vingård vid foten af Vesuvius.
Försök ej, att utforska, hvilken det är, som hemtar penningarne
derifrån. Osynliga poster blifva utsatta från och med i däg vid
platsen och skulle ett förräderi från er sida förekomma, skall det
straffas mod döden.
— Åro penningarne ej inlagda i trädstammen, efter tre dagars
förlopp räknadt från denna dag, skjutes min fånge på fjerde dagens
morgon.»
Ett konstigt tecken eller bomärke tjenade som underskrift under
detta bref. Generalkonsuln kände väl igen detta märke och visste,
att det var tecknadt af en fruktansvärd röfvarhöfding, ur hvars våld
han redan förut löst mer än en fånge.
Grefvinnan var tillintetgjord och fru Wennerholm sjelf kände sig
mot sin vilja uppskakad.
— Hvad skola vi göra! Arme Emanuel! suckade grefvinnan.
— Jag beklagar, sade generalkonsuln, att jag blifvit bringare af
denna sorgliga post och jag uppmanar eder, mina damer, att anskaffa
lösesumman; ty i annat fall blir grefven utan försköning skjuten ; jag
känner till den röfvare, i hvars våld grefven fallit.
— Hvem går oss i borgen för, att Emanuel verkligen blir fri,
äfven om den dryga lösesumman utbetalas, sade fru Wennerholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
