Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grefvinnan Strutsenfots diamanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■V
Hfïl)i * I
73
hvilken åter lugnat sig så mycket, att hon kunde tala, ehuru hennes
tänder skallrade mot hvarandra. — Det var emellertid icke så mycket
medlidande med hennes måg, som uppfyllde henne med fasa, utan
fastmer fruktan för sin egen säkerhet i detta land.
De italienska röfvarne, min fru, äro ordhålliga, antingen de
lofva godt eller ondt.
— En förfärlig summa.
Jag håller dock före, att grefvens lif är mera värdt.
Naturligtvis, skyndade sig fru Wennerholm att säga; men det
är i sanning ingen lätt sak för ett par resande fruntimmer att på så
kort tid kunna anskaffa denna lösepenning.
Det medgifves gerna. Men jag vågar hoppas att med min
borgen kunna föranstalta om ett lån i italienska banken.
Ni är allt för god herr generalkonsul, svarade fru Wenner-
holm.
Det var något sa underligt i hennes tonfall, när hon sade dessa
ord, något som påminte om felslagna beräkningar. Generalkonsuln
märkte likväl icke detta, dertill var han allt för uppskakad och han
tillskref fru Wennerholm samma känsla. I annat fall hade helt visst
den i mångt och mycket väl förfarne mannen lagt märke till det
ovanliga i den värda fruns ord eller rättare sagdt i det sätt, hvarpå
de framsades.
Grefvinnan var fortfarande stum och tycktes vara ett rof för de
bittraste qval. Det var en stum sorg, tänkte generalkonsuln; men
egentligen var det icke så; det var i stället en djup ångest som träffat
henne och gripit med sina klor kring hennes inre jag. Det var långt
ifrån, att hon älskade grefven, det känner läsaren af det föregående;
men hon fann det likväl vara ohyggligt att tänka, att han skulle bli
skjuten som ett villebråd, då hon dock skulle kunna hjelpa honom.
Generalkonsuln måste emellertid åter till sitt embetsrum och tog
derför afsked samt bad damerna vara utan bekymmer; ty han skulle
nog kunna anskaffa de penningar, som behöfdes, ur italienska banken
och föröfrigt behöfdes de ej förrän efter två dagars förlopp; men då
måste de vara tillgängliga för att afvärja en svår olycka.
Efter denna försäkran rekommenderade han sig och mor och
dotter vore ensamma.
Fru Wennerholm gick af och an genom filen af rum, men grefvinnan
satt fortfarande qvar på samma ställe, på hvilket hon sjunkit ned
när generalkonsuln meddelat den gripande underrättelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
