Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grefvinnan Strutsenfots diamanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
’Slutligen stannade fru Wennerholm framför sin dotter sägande:
— Yi äro ensamma, Hortens.
— Ja mamma, öfvergifvet ensamma. Arme Emanuell
— Jag menar inte, att vi äro befriade från honom genom en
ödets nyck, utan jag syftar på, att vi äro mellan fyra ögon. Du
behöfver således inte längre fälla några tårar. De passade bra, så
länge generalkonsuln var här, men nu äro de allt annat än behagliga
att se.
— Moder! Jag har inte tvungit mig till att gråta.
— Hvad? Du sörjer?
— Ja!
Fru Wennerholm ryckte föraktligt på axlarne.
_ Hvem, som än kommer i röfvarhänder, är beklagansvärd; skulle
jag då inte beklaga min egen man?
— Upphör med din sentimentalitet, Hortens. Kan ett bättre
tillfälle för dig yppa sig att bli af med honom?
_ Aldrig skulle jag få någon ro i min själ, om jag visste, att
min man blifvit skjuten tillföljd af likgiltighet från min sida.
— Jaså! Minsann tror jag inte, att du blifvit oändligt ömsint
på sista tiden. Senast i går hörde jag dig utropa, att du hatade
honom.
_ Jag sade så — och jag gör det; men att tänka sig, att han
skall skjutas––––––
— Hortens!
— Ja, min mor.
— Tänk ej derpå.
— Hur skall jag kunna underlåta att göra det?
— Genom att förströ dig.
_ Förströ mig? Nej, min mor, mitt sinne är allt för upprördt,
för att jag skulle kunna ens tänka på förströelser.
— Prati Om ett par dagar har du glömt hela saken.
— Aldrig!
— Vi resa till Rom.
— Nu?
— Ja!
— Utan att räcka Emanuel en hjelpsam hand?
— Javisst!
_ Aldrig! Dessutom har generalkonsuln lotvat att anskaffa
penningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
