Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grefvinnan Strutsenfots diamanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
till kontoret; men han var inte ensam utan hade i sällskap hofju-
veleraren.
— Ni kommer sjelf, min vän sade generalkonsuln till hofjuvele-
raren, hvilken han skyndade sig att presentera för grefvinnan.
— Ja, jag förstår inte rätt, af hvad orsak jag skall utfärda ett
intyg om diamanternas i de båda halsbanden, som ni förevisade mig,
värde, då jag ju är villig att betala dem med klingande mynt.
— Kanske borde jag upplyst er derom. Halsbanden tillhöra
grefvinnan Strutsenfot, hvilken tyvärr finner sig nödsakad att afhända
sig dem för att förvärfva sig den lösesumma, som fordras för att
utlösa hennes gemål ur den fångenskap, i hvilken han råkat hos ett
röfvarband. — Emellertid hehöfves ej hela den summa, som diaman-
terna betinga, hvarför grefvinnan på min inrådan beslutat sig för att
belåna dem i italienska banken. Derför behöfs ett intyg af fackman
om smyckenas verkliga värde. — Skulle banken mot all förmodan ej
vilja belåna diamanterna, skola de med tacksamhet arbjudes eder.
— Ähl jag förstår!
— Efter denna förklaring hoppas jag, att ni ej nekar grefvinnan
det önskade intyget.
— För ingen del. Får jag lof att skrifva det här?
— Gerna.
Hotjuveleraren skref ett intyg, hvilket bevittnades af generalkon-
suln sjelf. Hotjuveleraren tog derefter afsked och gick tillbaka till
sin affär, hvaremot generalkonsuln i egen person skyndade till italien-
ska banken medförande halsbanden.
Åter var grefvinnan Strutseufot ensam å generalkonsulns inre
kontor.
Flera besökande kommo efter hand och sutto otåliga i väntrum-
met samt knorrade smått öfver, att generalkonsuln ej var att träffa
på sin kontorstid.
Slutligen återkom generalkonsuln från banken. Han gjorde en
hastig ursäkt inför de väntande personerna, försäkrande dem, att han
efter några ögonblick skulle vara till deras disposition och skyndade
derpå in till grefvinnan.
— Har det lyckats, frågade hon.
— Ja, fru grefvinna, utan någon svårighet.
— Hvilken lycka!
— Här äro penningarna.
— Ack, tack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
