Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grefvinnan Strutsenfots diamanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
— Kanske jag skall behålla dem och tillställa skurkarne demP
— Om ni vill vara så god.
— Det skall jag. Jag har en pålitlig man, som flera gånger
varit ute i samma ärende.
— Och lyckats?
— Alltid!
— Ack!
— Här är lånehandlingen, som jag ber att få öfverlemna åt eder.
Den är utställd på tre månader. Alltså tre månader á dato måste
diamanterna återlösas, så framt de ej af banken skola försäljas, då
de naturligtvis gå eder förlorade.
— Får jag insända pengarne till eder?
— Med största nöje.
— Jag tackar er, herr generalkonsul, för allt besvär och all vän-
ighet i denna sorgliga sak.
— Jag ber!
— Min man får, när han blir fri, uttala sin tacksamhet.
— Behöfs inte. Min glädje öfver ett lyckadt värf är mig till-
räcklig.
— Ni är ädel.
Generalkonsuln bockade sig.
Grefvinnan räckte honom nu sin hand till afsked och lemnade
derpå konsulatet samt begaf sig till hotell Corona.
Fru Wennerholm var hemkommen.
— Jaså, sade hon, när grefvinnan trädde in i den förhyrda
hotellvåningen, du har tagit ditt förstånd tillfånga, kära Hortens, och
upphört att töla och gråta.
— Ja, det tjenar intet till att göra det.
— Alldeles riktigt. Det var snällt, att du gick ut och för-
strödde dig.
— Jag har varit ute i ett ärende.
- • Det förströr.
— Ja, det är sannt.
— Har du varit i butikerna?
— Nej!
— Du är så förbehållsam.
— Jag har varit hos generalkonsuln.
— Generalkonsuln?
— Ja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
