- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
93

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Tidningsnotisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93
så kan tant vara säker på, att den qvinnan skrattar, tills hon tappar
andan.
— Det beror på, hvad det är för fruntimmer, skyndade fröken
Tornspets sig att säga.
— Visserligen! Tockna der sötsura läserskor, skratta i smyg.–––
Och så spelar man priffe.
— Usch så plebejskt.
— Vira och kille!
— Hu!
— En liten knack ibland, när man är i gasken!
— Hvilken förnedriug.
— Kasino och mariage på nyktert maner.
— Ja, se de äro spel de, som äro nobla.
— Javisst, ja.
— Om ungdomen lärde sig de spelen, kunde man aldrig klandra
dem. Lek med korten, det är en annan sak. — Se så nu ringer det
igen! Se efter, hvem det är, Anna.
Anna skyndade sig att efterkomma frökens befallning och sä
snart hon hunnit ut ur rummet, skyndade sig profryttaren att säga:
— Nå, min ärade tant, hvarför jag egentligen kom hit, var för
att höra efter, hvad tant tycker om min skyddsling, som jag vill
kalla den unga flickan, hvilken just nyss lemnade rummet, allden-
stund det är jag, som haft nöjet att rekommendera henne till den
plats, som hon nu har.
Fröken Tornspets förde lornjetten till sina ögon och fixerade sin
släkting samt hade just ett ord på tungan, när Anna kom tillbaka.
— Det var tidningen, sade hon.
— Det var bra, lägg den der, min vän och gå in i ditt rum
tills jag kallar dig, grosshandlaren och jag ha något att tala om sins
emellan.
— Ja, nådig fröken, svarade Anna och lade bort tidningen samt
gick.
Då förde fröken Pamela åter lornjetten till sina ögon och noga
fixerande profryttaren sade hon:
— Känner du den der flickan?
— Alldenstund jag tagit mig friheten att rekommendera henne
i tants tjenst, ligger det nära till hands, att jag känner henne.
— Jag menar, om du känner henne närmare?
— Nej, det måste jag sanningsenligt säga, att jag inte gör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free