Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Tidningsnotisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
— Hur kunde du då rekommenderade henne till mitt hus?
— Min goda vän, inspektor Hagberg, en riktig hederspascha,
känner henne sedan barndomen och han har försäkrat mig, att flickan
är en riktig perla.
— Hur länge har du kännt henne?
— Blott några veckor.
— Och är så intim med henne redan?
— Hvad säger tant? Intim? Tant menaf, att jag skämtar så
muntert med henne?
— Ja.
— Det är mitt sätt, min goda tant. Jag kallar alla flickor för
fästmö.
— Usch.
— Det är väl intet farligt?
— Om jag blott kunde lita på — — —
— Hvad?
— Att det inte är något maskopi mellan Anna och dig.
_ För Guds skull, sade profrottaren och blef i hast allvarlig, i
det fallet kan tant blindt tro på mina ord. — Hur kan tant ha en
sådan misstanke. Hade jag anat något sådant, skulle jag aldrig ha
kommit hit. Jag ber tant att ej låta den stackars flickan lida för
min obetänksamhets skull. Jag har den äran.
Han hade stigit upp.
— Hvad? Du går.
_ Ja tant, jag blef verkligen så illa berörd af tants ord, att’
jag finner det vara min skyldighet att genast gä och att ej vidare
visa mig i tants hem utom på tants kallelse, då jag alltid skall
komma. — Men innan jag går, vill jag ännu en gäng betona detta:
Jag har kännt tants sällskapsdam blott ett par veckor; jag har aldrig
varit på tu man hand med henne. Jag har aldrig talat ett förbindligt
ord med henne och hon å sin sida har alltid hållit sig pa det at-
stånd från mig, som det anstår en ung och oskuldsfull flicka att göra
vis à vis en främmande man. Jag har den äran! Jag går nu utan
att ens säga adjö åt Anna; jag skall ej heller återkomma utan att
det är min nådiga tants uttryckliga önskan, att jag kommer. — Farväl.
Han bockade sig artigt och gick mumlande något om inbilska
gamla nuckor.
_ Eld och lågor! mumlade fröken Pamela å sin sida.
Hon ringde.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
