Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Grefvinnan Strutsenfots bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Några timmar efter likplundrare s död vaknade man på värds-
huset, der grefvinnan Strutsenfot bodde.
Grefvinnan sjelf vaknade ganska tidigt denna morgon, trots det
att hon sofvit helt obetydligt under natten.
Hon hade under de tysta timmarne tänkt på sin mor, som nu
låg nedbäddad i grafvens djup — i frid, som hon trodde. Hon kunde
inte ana, att den döda stördes af likplundrare, dessa hyenor i men-
niskogestalt.
Hon hade äfven tänkt på sin man, hvilken nu kanske var död,
något som hon önskade. Men trots detta kände hon sig öfvergifvet
ensam.
Mot morgonen slumrade hon in i en orolig slummer, ur hvilken
bon vaknade upp, när den första dagern blickade in i hennes rum
genom de små fönsterrutorna.
Hon ringde genast på sin kammarjungfru, hvilken väl hörde
klockan. Den stackars flickan, som med fasa tänkte på de sista
dagarnes händelser och på den rika skörd som döden gjort, hade icke
kunnat sofva något under hela natten. Hon hade inte ens varit af-
klädd.
När hon nu hörde grefvinnan ringa, reste hon sig upp från soffan,
på hvilken hon kastat sig och skyndade sig att blöta sina ögon och
kinder i kallt vatten.
Det värkte i alla hennes leder och hon tyckte sig vara så matt,
tt hon nästan fruktade, att hon skulle segna ned på golfvet.
Emellertid ringde grefvinnafi ännu en gång.
Kammarjugfrun skyndade sig då, så fört hon kunde, in till sin
husmor.
— Grefvinnan har ringt, sade hon nigande.
— Hjelp mig kläda mig, befallde grefvinnan.
— Skall fru grefvinnan redan stiga upp, frågade flipkan förvånad.
Hon var nämligen van vid, att hennes matmor låg till framåt mid-
dagen.
— Ja, hjelp mig. Vi skola resa härifrån i dag på förmiddagen.
— i dag? frågade flickan häpen.
— Ja, länge nog har jag nödgats dröja på detta olycksställe.
— Men herr grefven?
— Min man får resa efter — om han lefver, tilläde hon och
suckade djupt, hvilket hon ansåg vara på sin plats. Men hon kände
ingen saknad, hvarför sucken var fullkomligt konstlad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
