Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Grefvinnan Strutsenfots bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
— Min Gudl Tänk om herr grefven är död.
— Ja, nog har jag blifvit pröfvad. — Men hjelp mig nu.
Kammarjungfrun hjelpte grefvinnan med hennes klädsel.
När denna var gjord, tillkallade grefvinnan värdhusvärden, hvilken
genast kastade ifrån sig sin tobakspipa och skyndade in till grefvinnan
bugande sig djupt och skrapande med fotterna.
— Hvad befaller ers höghet, frågade värden.
Den knipsluge värdshusidkaren visste af erfarenhet, att det bästa
sätt att vinna ynnest hos menniskor är att smickra dem. Derför
hade han för vana att tilltala sina förnämligare gäster med epetetet:
Ers höghet.
— Hvad befaller ers höghet?
Grefvinnan hvilken verkligen, hur otroligt det än låter, fann sig
smickrad af den klumpige värdens tilltal, svarade mycket nådigt:
— Hurudan är floden i dag?
— Lugn och stilla som ett dike, ers höghet, svarade värden och
fortfor att bocka sig och skrapa med fotterna?
— Gud ske lof for det. Passet är då farbart?
— Ja, ers höghet, vägen är lagad och broarne iståndsatta.
— Himlen vare lotvad. Det bör då inte vara någon fara att
färdas fram der?
— Inte den ringaste fara, ers höghet.
— Tack för de goda underrättelserna min vän.
— Åh, ers höghet!
— Gif mig nu min räkning.
Värdshusvärden, hvilken hade hoppats att hos sig längre tå behålla
den förnäma och väl betalande damen, såg förvånad upp på henne,
under det att hans käkar aflägsnade sig från hvarandra och bildade
ett stort gap.
— Förstår ni mig inte min vän? Jag vill ha min räkning, sade
grefvinnan.
— Ers höghets räkning — — räkning, stammade värden.
— Javisst, jag vill betala er nu för att kunna resa härifrån
redan i dag.
— Resa? Resa?
— Javisst!
— Utan att invänta hans höghet.
— Min stackars gemål, utbrast grefvinnan och sökte pina tram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
