Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Grefvinnan Strutsenfots bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
en tår ur sina ögon, min outsägligt älskade gemål kommer nog aldrig
åter.
— Ah, ers höghet, ers höghet, stammade värden.
— Aldrig! Aldrig! utropade grefvinnan under väl spelad sorg
Gif mig min räkning, jag vill resa — resa från denna olyckliga plats,
der de två käraste personer, jag egt, ryckts ifrån mig och der tvenne
trogna tjenare äfven ljutit döden. — Gif mig min räkning! Väl vore,
om jag kunde resa redan uu.
— Ers höghet, hade inte den gamla, tokiga frun–––––-började
värden, hvilken ville försvara sitt värdshus’ position och traktens an-
seende. Men han fick inte tala till slut, ty grefvinnan afbröt honom
sägande:
— Tala inte derom; gif mig blott min räkning,, så att jag får
resa. Förstår ni mig: Min räkning!
— Ja, ja, ers höghet! Er räkning! svarade värden och skrapade
ännu en gång med foten samt vände sig om och gick ut.
— Odräglige karl! utbrast grefvinnan, när han var borta.
Värden å sin sida tänkte:
— Fördömdt! Den der skulle allt kunna ge förtjenst en god tid
ännu. — Men jag lofvar, att jag skall peppra på räkningen!
Och det gjorde han äfven.
Kammarjungfrun packade in grefvinnans tillhörigheter i hennes
kappsäckar, men grefvens kläder lades särskildt, ty grefvinnau hade
sagt till om, att hans saker skulle stå qvar på värdshuset tillsvidare,
på det att han skulle ha dem till hands, om han komme åter.
Emellertid satte sig grefvinnan och skref ett bref af följande
lydelse:
Emanuel!
Efter hvad som passerat oss emellan, anser jag, att vårt äkten-
skap är brutet. Jag reser! Sök ej efter mig! Du har intet i boet!
Dina kläder lemnar jag qvar här på värdshuset! Var fri eller sök
tröst i armarne på »Rosen på Klastorp», ditt ideal. Farväl olidlige
man! Hortens.
Hon förseglade brefvet,
Och så kom värdshusvärden in med räkningen, hvilken grefvinnan
betalade utan att ens granska den. Värden gnuggade händerna af
förtjusning, uttryckte sin förhoppning om, att »hennes höghet» måtte
ihågkomma hans värdshus, om hennes vägar någon gång förde henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
