Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fröken Pamelas bjudning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Hagberg till fröken Tornspets, hvilken med en gest af sin ena hand
bjöd honom ta plats vid sin sida.
— Det är särdeles angenämt att erfara, att fröken Tornspets är
nöjd med Anna, sade han.
— Ja, min bästa inspektor Hagberg, svarade gumman. Ingen
af mina förutvarande sällskapsdamer har varit mig så till lags som
Anna är det, ehuru de varit mycket snälla och bra flickor.
— Det är verkligen glädjande. Jag har sett Anna växa upp
der nere i Småland.
— Ja, hon har talat om det för mig Hon säger sig minnas
inspektorn, sedan hon var mycket liten.
— Hennes föräldrar — fadern är nu död — voro ett heders-
folk och jag tror, att hon fått lära sig goda seder i sitt hem. Men,
stackars flicka, hon har varit utsatt för många tråkigheter.
— Ja, jag vet, jag vet. — Inspektorn har varit så snäll mot
henne, har hon talat om.
— Lappri! Men jag intresserar mig mycket för henne och jag
hoppas, att hon måtte få stanna hos fröken.
— Det lår hon visst det, så länge hon sköter sig, som hon gjort
det hittills.
— Jag har just haft bref frän presten i den församling, der
Anna vuxit upp. Den gamle presten hade skrifvit i Annas mors
namn.
— Det är väl inga tråkigheter der nerifrån?
— Nej, fröken Tornspets. Presten frågade i sitt bref, om jag
kunde ta emot Annas mor under några dagar, hon ville nämligen
resa upp till Stockholm för att få se sin dotter, som hon ej skådat
på många år.
— Nå, hvad svarade inspektorn?
— Att hon var välkommen; men jag tilläde, att hon inte borde
tänka på att få rå om sin dotter något, emedan hon var bunden af
sin tjenst, utan att hon endast kunde fa helsa på henne en och annan
kort stund.
— Nå det var bra, herr inspektor.
— Jag hoppas, att fröken inte misstycker, att gumman besöker
Anna någon stund?
— Nej visst inte. Anna skall också få gå ut med sin mor en
eftermiddag, men jag vill inte, att detta skall bli någon vana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
