Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fröken Pamelas bjudning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
— Det behöfver fröken inte frukta. Gumman blir häruppe några-
dagar och sedan kommer hon aldrig tillbaka.
— Jag undrar, när hon kommer?
— Det blir nog om en vecka eller så. Hon skulle resa från
Kalmar med båt. Det blir billigare än på jernväg och gumman köper
fördäcksbiljett.
— Hu! Jag tänker med förskräckesle på fördäcksbiljett under
en dylik resa.
— Gumman är härdad, såsom det lägre landtfolket är i gemen. —
— - Nej, meD min bäste inspektor, utropade nu grosshandlaren,
glöm inte både toddyn och viran.
Inspektor Hagberg reste sig upp, bockade sig för fröken Torn-
spets och slog sig åter ned vid spelbordet.
Det blef omsider soupédags.
— Fördöme mig, har inte min nådiga tant slagit på riktigt stort,
sade grosshaudlaren med sin vanliga frispråkighet, när han såg alla
delikatesser, som det uppdukade smörgåsbordet hade att duka på. —
Mine herrar! Helan är uppslageu.
Det bief en mycket animerad stämning vid soupén, som var
delikat från början till slut.
Fröken Pamela gick ej sjelf fram till bordet, utan hon uppassa-
des af Anna och Gunilla, hvilka öfverbjödo hvarandra i påpasslighet
och artighet mot henne.
Vid vinet efter fogeln föreslog herr Hagberg i värdiga ordalag
fröken Tornspets skål och vid vinet till deserten tackade grosshand-
laren i ett skämtsamt tal å värdinnans väghar gästerna, för att de
hörsammat hennes kallelse.
Och så kom kaffet och anee.
Man slog sig dä tillsammaus kring ett lite bord och det blef ett
muntert samspråk, i hvilket fröken Pamela äfven deltog. Hon hade
trott, att hon skulle ha svårt att umgås med Annas gäster och i
synnerhet med den gamle vaktmästaren, men mot förmodan funnit honom
vara en belefvad karl,hvilken icke blott uttryckte sig lätt utan äfven hade
åtskilliga roliga pointer att omtala. Han talade helt tyst, men allt,
hvad han sade, kom så torroligt, när han ville vara rolig, och när
han talade allvarligt, så var det i hela hans jag en-värdighet, som
mycket behagade fröken Pamela. Inspektor Hagberg tyckte hon ännu
mera om och Gunilla beundrade hon för bennes skönhet och fina
väsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
