Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. »Grefve Emanuel Strutsenfot lefver — — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
— Nej. Man trodde ju på värdshuset via Male, att han var
död.
Det blir då en glädjepost för henne, när hon får veta, att
han lefver.
— Orn hon någonsin får veta det.
— Kära du, visst får hon det.
— Det ar inte sagdt att, denna artikel kommer in i någon
italiensk tidning, som grefvinnan läser.
— Det är nog möjligt; men du kan vara öfvertygad om, att
myndigheterna här skola underrätta svensk-norske generalkonsuln i
Neapel .om förhållandet efter publicerandet af detta bref.
— Väl om så vore.
— Det kan du vara alldeles förvissad om, att så sker, min vän.
sade fröken Pamela tröstande.
— Stackars, arme Emanuel 1
— Ar artikeln slut?
— Nej, nådig fröken.
— Läs vidare då, så få vi höra.
Anna fortsatte:
Vi beklagade honom på det högsta och så frågade vi efter
grefvinnan, hvilken vi antogo skulle vara upplöst af sorg.
Till vår förvåning erforo vi då, att grefvinnan inte var med sin
man i Monaco. Kan du tänka dig, käre vän, att deras äktenskap
är upplöst..
Hvad säger du, flicka? utropade fiöken Pamela häftigt.
— Upplöst, sade Anna tonlöst.
— Läs, läs för all del, stanna inte.
Anna läste vidare med starkt vibrerande stämma:
— När grefven kom tillbaka till värdshuset vid Via Male, der
man blef mycket förvånad öfver, att finna honom vara vid lif, fick
han höra, att grefvinnan rest; men hon hade lemnat efter sig ett
bref till honom, i händelse han skulle komma åter.
I tanke, att hans gemål skulle i brefvet ge tillkänna, hvart hon
rest, öppnade han det; men han fann till sin bestörtning en förkla-
ring från henne, att deras äktenskap var upplöst, att hon rest utan
att uppgifva, hvart hon ämnade sig och tillika förbjöd hon honom att
någonsin söka efter henne.
— Hvilken onaturlig menniska, sade Anna illa till mods.
Det är himlens straff, min vän, sade fröken Tornspets allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
