Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
verlden få del deraf. Se detta är en skillnad mellan onda och goda, ’
liksom mellan skuggan och solljuset.»
— Utmärkt, mumlade fröken Pamela och förde sin näsduk upp
till ena ögonvrån.
Presten fortfor med sitt tal:
»Visste vi icke, hur god vår aktade värd är, så skulle vi derför
få veta det nu, när vi finna, hur gladt han delar med sig sin glädje\
ty det är glädje i detta hus, mitt herrskap, stor glädje och den ljufva
plikten har blifvit mig förunnad att utbasuna denna glädje och att
nedkalla den högstes välsignelse öfver densamma. — Ja, mitt herr-
skap, må vi alla under de mildaste och käraste förhoppningar om
frid, glädje och lycka nu bevittna, hur herr inspektor Axel Hagberg,
och fröken Gunilla inför våra ögon vexla trohetens symbol, den gyllne
ringen [»
— Hvad i Guds namn, säger han, mumlade fröken Pamela, som
nu kände en viss betryckning och blef sittande qvar på sin stol,
när alla andra reste sig upp. Ingen gaf emellertid akt på, att hon
satt; ty allas blickar voro fastade på Gunilla och herr Hagberg,
som just nu vexlade ringar och den första kyssen.
"Guds välsignelse öfver detta förbund,» sade då presten. »Ma
himlens englar ledsaga eder på eder gång genom lifvet. — Och nu,
mitt herrskap, »han vände sig till gästerna, »må vi i den ädla dryck,
som blifvit oss serverad dricka en skål för de nylörlotvade, öfver
nvilka vi nyss nedkallat himlens välsignelsel De nyförlofvades skål!»
Det hade varit alldeles tyst, medan presteu talat; men nu blef
det i stället buller och bång:
— De nyförlofvades skäl! ropade vaktmästaren och höjde sitt
champagneglas med sådan fart att det stänkte öfver af nektarn.
— De nyförlofvades skål! skrek grosshandlaren. Se det var att
ge krydda på maten, tilläde han då han fann, att fästmannens och
fästmöns läppar åter möttes.
— Lycka och frid, sade Anna till inspektor Hagberg när hon
stötte sitt glas mot hans.
— Tack Anna, svarade han.
— Var lycklig Gunilla, sade hon åt sin vänninna. ’
— Ack jag är så lycklig min ljufvaste önskan, har gått i full-
bordan, svarade Gunilla. —-
— Skall inte tant gratulera de nyförlofvade, hviskade gross-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
