Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
Enligt förut gjord bestämmelse låg fröken Pamela Tornspets qvar
i bröllopsgården öfver natten. Hon hade blifvit beredd liggplats i
det rum, der Gunilla legat, allt sedan hon kommit i herr Hagbergs hus
och till hennes bröllopsdag.
Anna och Johanna foro deremot hem, Anna för att åter komma
följande dag.
Grosshandlaren, som fört ut sin tant och hennes tjenarinnor till
Eriksdal, hade ställt om, att vagn kommit ut till Eriksdal sent på
aftonen. Hästarne hade blifvit insatta i stallet och kusken hade fått
en släng af slefven af bröllopsundfägnaden. — Nu förde grosshand-
laren i denna vagn Anna och Johanna hem till Kommendörsgatan.
Johanna tog nu som vid bortfärden plats på kuskbocken samt Anna
och grosshandlaren inuti vagnen.
— Se så, sade grosshandlaren gladt, nu är det der lilla roliga
slut. Det var ett tusan så gladt bröllop, fröken Anna, tycker ni
inte det?
— Ack jo! svarade Anna.
— Bruden sken som en sol.
— Kunde hon annat?
— Nej, nej; det är en präktig man, hon fått.
— Ack ja! Inspektor Hagberg är godheten sjelf.
Lyckan blir nog bofast hos dem, om de få vara friska. Åt-
minstone har man en viss befogenhet att antaga detta.
Ja, ingen vet, hvad soin kan hända; men menskligt att se
borde de bii lyckliga.
— Ett vackert hem ha de också.
— Ja.
Unga frun är mästerlig i att kunna pryda rummen.
— Ja hon är nog så snäll på alla sätt.
— Âr ni road af sådant, ja® menar att sy eller sticka, eller hur
de nu göras, sådana der prydnadsarbeten till ett hera, fröken Anna?
— Ja, det är jag visst det.
Nåja, det horde jag då inte fråga. Det ser jag ju, hvar gång
jag kommer till min gamla tant. Jag tycker, hvad ni skulle pynta
ut ert eget hem, om ni finge ett sådant.
— Det kan grosshandlaren, vara säker på, att jag skulle göra,
svarade Anna. Och i detsamma drog hon en lätt suck.
Grosshandlaren sade intet under några ögonblick och derefter
frågade han hastigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
