Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
— Skulle ni inte vilja ega ett eget litet hem, i hvilket ni finge
lefva nöjd och glad samt obekymrad?
—• Jag vågar aldrig hoppas derpå, herr grosshandlare, svarade
Anna och i detsamma rullade vagnen öfver en djup rännsten, så att
en skakning uppstod så häftigt, att de åkande foro mot hvarandra
och stötte samman hufvudena.
— Minsann tror jag inte, att vi slå våra kloka hufvuden till-
sammans, utropade grosshandlaren skrattande. Jo! Jo! Det var en
vink, fröken Anna! Skola vi inte på allvar slå våra kloka hufvuden
tillsammans fröken Anna?
— Hvad menar grosshandlaren, frågade Anna och blef i hast
allvarsam samt kände en viss beklämning komma öfver sig.
— Får jag tala allvarligt, fröken Anna, frågade grosshandlaren
— Det kan jag inte hindra grosshandlaren från, sv¡ rade Anna
nästau motvilligt.
_ Skola vi inte slå våra kloka hufvuden tillsammans och bilda
ett sådau der litet vackert hem, som det vi nyss lemnat bakom oss,
fröken Anna, sade då grosshandlaren vänligt.
Anna törde veustra handen tiil sitt bröst helt obemärkt och
svarade intet.
— Ni förstår mig nog inte rätt, fröken Anna, sade grosshand-
laren, när hon inte svarade.
— Ack herr grosshandlare, tala inte så, bad hon slutligen.
— Ni vill inte höra mig?
— Herr grosshandlaren vet, att jag är en fattig flicka.
— Det utgör intet hinder.
— Jag måste tjena för mitt uppehälle, herr grosshandlare.
— Bästa fröken Anna; ni missförstår mig alldeles. Tro mig;
jag har nog samlat litet mynt och min affär går fortfarande bra.
Behöfde jag en husföreståndarinna, skulle det vara lätt att annonsera
efter en sådan. Men jag längtar efter ett eget hem, ett trefligt hem,
der jag hade en liten snäll och rar hustru, som skötte om både det
och mig. Och det är er, fröken Anna, som jag skulle vilja ega Ni
skulle bli min hustru och jag skulle bära er på mina armar. Vill
ni inte det?
lian talade så rnildt och vackert.
— Herr grosshandlare, sade Anna entonigt och lade sin ena
hand på hans. — Herr grosshandlare, jag––––––fröken Torn-
spets — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
