- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
334

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334
— Ja, jag vet, hvad ni vill säga och jag har haft samma tankar
som ni, Jag har också tänkt på gumman och att hon inte kan und-
vara er. Men jag har äfven funderat ut ett sätt att kunna förnöja
gumman. Jag hyr dubbelt så stor våning som vi behöfva och i ena
hälften ta vi gumman och ha henne hos oss till döddagar.
Han talade med en sådan bestämdhet, som om saken redan vore
uppgjord.
— Menar grosshandlaren allvarsamt, frågade Anna darrande på
målet.
— Ja, visst gör jag det.
Det blef tyst några minuter. Derefter sade han, då Anna fortfor
med sin envisa tystnad.
— Har inte fröken Anna tillräckligt förtroende för mig för att
anförtro sigi mina händer, eller tror ni inte, att jag skulle vilja
göra er lycklig.
— Ack herr grosshandlare, svarade Anna, skulle jag inte ha för-
troende för eder, som visat mig så outsäglig godhet som att rekom-
mendera mig till den utmärkta plats, jag har? — Ack jo! Tack-
samhet och aktning äro de känslor, hvarmed jag aldrig skall upphöra att
välsigna er i mina tankar. Men —–––-
— Men min hustru vill ni inte bli, ifyllde grosshandlaren.
— Jag kan inte. Jag får inte. Vet, jag har en gång gifvit bort
mitt hjerta.
— En gång?
— Ja!
— Blott en enda?
— Kan då ens hjerta gifvas bort mer fin en gång?
— Ni menar ert löfte till Strutsenfot, hvilket jag hört talas om?
— Ja!
— Har då inte han brutit sitt löfte?
— Han, men inte jag mitt.
— Väntar ni verkligen ännu på honom?
— Han är olycklig nu, herr grosshandlare och kommer han åter,
vill jag––––––
Hon tystnade.
— Men det är ju vansinne, sade grosshandlaren.
— Blif inte ondl Jag kan inte handla annorlunda, bad Anna så
bevekligt. — Låt allt vara, som det är, herr grosshandlare. En bättre
hustru än jag skall nog bli er beskärd. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free