Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
— Godt! Som ni vill, fröken Anna. Vi antaga då, att detta
samtal aldrig egt rum, sade grosshandlaren allvarligt.
_ Tack! O, tack! nästan hviskande hon.
I detsamma stannade vagnen utanför fröken Tornspets port vid
Kommendörsgatan.
Johanna hoppade ned från kuskbocken och öppnade vagns-
dörren.
— Nå är Johanna trött och utarbetad nu, sade grosshandlaren
muntert och på sitt vanliga nojsande sätt.
— Trött? Nej då, jag har haft så roligt!
— Godt! Godt! sade han och hjelpte Anna ur vagnen, hvarefter
han, sedan Johanna låst upp porten, sade:
— God nätt fröken Anna. Sof godt!
_ Tack herr grosshandlarn, svarade Anna och gick in genom
porten.
Ögonblicket derefter rullade vagnen bort med grosshandlaren, som
åkte till sitt hem i det allra värsta lynne.
När Anna kom in i sitt rum och blifvit lemnad ensam der,
kastade hon sig framstupa öfver sängen, som Johanna bäddat och
grät bittert:
— Hvarför, sade hon, hvarför skulle denna glada dag slutas så
olyckligt. — Jag kan inte! Jag kan inte bli hans! Milde Gud! Nu
blir det nog slut med min plats och mina goda dagar här hos min
goda fröken!
Dagen derpå vid middagstiden for Anna ut till Eriksdal för att
hemta fröken Tornspets.
Hon passerade Norrbro, just som vaktparaden gick öfver den-
samma och bland de flanerande igenkände hon äfven grosshandlaren.
Hon tyckte att han såg dyster ut; men hon intalade sig sjelf, att
det var en synvilla af henne tillföljd af hennes egen dystra sinnes-
stämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
