Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
M
om betänkligheten af deras ställning, fästes deras uppmärksamhet på
några sällsamma klagoljud, som framträngde ur djupet af grottan. •
Karl Andersson och Wharton lyssnade till dessa ljud, under det
att en känsla af bestörtning bemäktigade sig dem. Men Lincoln
deras unge och obetänksamme vän kastade sig fratnstupa och kröp
tillsammans med Karl Anderssons tjenare, Frank, ned i hålan för
att söka upptäcka orsaken till detta oväntade ljud.
Efter några ögonblick uppgåfvo de ett utrop af förvåning och
återkommo straxt derpå bärande hvar sitt sällsamt fläckiga djur
liknande mindre kattor och hvars käftar voro beväpnade med skarpa,
spetskantade tänder. Djurens ögon skiftade i grått. De hade på
tassarne långa klor och deras blodröda tungor hängde fram ur halsen.
Knappt hade Wharton lätt se dessa djur, förrän han förskräckt
utropade:
— Rättfärdiga himmel! Vi hafva kommit in i en tigers kula.
I detsamma kommo indianerna tillbaka, men inuan de hunnit
till grottans mynning, skreko de hastigt:
— En tiger! En tiger!
Och de störtade framåt samt klättrade med otrolig vighet upp
i en hög ceder, som stod bredvid grottan och dolde sig bland dess
bladverk.
Förskräckelsens och öfverraskningens första intryck hade nästan
förstenat Karl Andersson och nästan medvetslös fattade han sitt
gevär. Wharton deremot hade mera beslutsamhet och ropade till
de öfriga, att de skulle hjelpa honom att medelst er. stor, närliggande
sten tillsluta grottans öppning.
Medvetandet om, att faran var nära för handen, ökade dock
snart allas krafter, ty de hörde redan tydligen djurets rytande och
de visste, att de skulle vara förlorade, om tigern skulle hinna fram
till grottan innan dess öppning blifvit tillsluten.
De hade ännu icke hunnit fullborda detta arbete, förrän de fingo
se tigern nalkas grottan med stora språng.
Denna fasansfulla anblick fördubblade deras ansträngningar och
de lyckades i rättan tid att med stenen tillsluta öppningen för grottan.
Ett litet hål blef emellertid qvar af öppningen till grottan. Detta
hål låg i öfverkant och genom detsamma sågo de instängda tigerns
hufvud och huru dennes ögon blixtrade när han säg pä den för-
stängda ingången till grottan.
Tigerns rytande återskallade i grottan och dess ungar svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
