Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Djuret gick fram och tillbaka utanför grottans öppning och såg
ursinnig ut.
Plötsligen stannade det och vändande sitt hufvud mot skogen
upphäfde det ett förfärligt rytande.
Då begagnade de indianska vägvisarne detta ögonblick att från
höjden af trädet hvari de dolde sig skjuta på djuret med pilar, hvilka
väl träffade men studsade tillbaka mot den tjocka huden.
En af dessa pilar blef likväl qvarsittande i djurets ena öga.
Då sprang den sårade tigern skummande af raseri mot trädet och
under ¿et att han omfattade stammen samt reste sig upp utmed den-
samma, tycktes han vilja söka rycka upp cedern ur jorden. Först
sedan det lyckats honom att få pilen ur ögat, blef han lugnare och
ställde sig ånyo utanför ingången till grottan
Åndtligen återkom Frank och höll i hvardera handen en af de
unga tigrarne hängande vid segelgarnet, med hvilket han strypt dem.
Innan Karl Andersson kunnat erfara hans afsikt, hade Frank
genom öppningen mellan stenen och grottans tak kastat ut båda
ungarne till tigern.
Så snart denna fick se dem, undersökte han dem uppmärksamt
och tigande, vände dem på alla sidor och slutligen, öfvertygad om,
att de voro döda, upphäfde han af förtviflan ett så förfärligt rytande,
att de i grottan instängda personerna måste hålla för sina öron för
att ej få örhinnorna sprängda.
Karl Andersson förebrådde sin tjenare denna onyttiga grymhet,
men han fann af hans trotsande svar, att han gifvit allt hopp om
räddning törloradt och för den skull ansåg han, att förhållandet
mellan herre och tjenare var upplöst.
Hvad Karl Andersson sjelf beträffade, hyste han ännu en inre
tillförsigt om, att en oförmodad hjelp skulle befria dem ur deras
rysliga belägenhet.
Askan hade upphört och en sval och uppfriskande vind efter-
trädde stormen Foglarnes sång ljöd åter i skogen och i den åter-
kommande solens strålar glänste regndropparne från bladen liksom
om pä dem le¿at tunntals diamanter.
Genom grottans öppning sågo de resande den återuppvaknande
naturen och kontrasten emellan denna sköna tafia och de i grottan
instängda männens ställning gjorde denna senare ännu rysligare.
Tigern hade emellertid lagt sig bredvid de döda ungarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
