Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målet. Du må derför tro, att jag blef något häpen och öfverraskad,
när han började tala till mig på god engelska.
— Hvad tusan säger du? På engelska?
— Jo, jo men!
— Nå hvad sade han?
— Molnen samla sig till ett förfärligt oväder, sade han och blic-
kade upp mot himlen, gör dig färdig att följa mig!
— Nå gjorde du det?
— Hvart? frågade jag honom.
— Det upplyste han dig väl inte om. Indianerna äro mer än
lofligt ordkarga.
— Nej han sade inte ett ord.
— Jag kunde ge mig katten på det.
t- I stället gick han ett litet stycke framåt och blef sedan stå-
ende liksom väntande på mig. — Ja det är orätt sagdt, att han vän-
tade på mig. Han befallde mig medelst sina blickar att komma.
— Jo, jo, jag kan tro det.
— Jag lydde.
— Det var nog det klokaste, annars hade det inte dröjt länge,
förrän en pil borrat sig in i hjärtat på dig.
— Jag insåg det. — Nå jag följde honom emellertid, sedan jag
i största hast samlat hop mina effekter och satt mig till häst. —
gens tjocklek, att hästen hade stor möda att komma fram. — Snart
blef skogen så mörk, att jag inte längre kunde se min ledsagare,
hvarför denne på mitt tillrop fattade hästen i betslet och ledde honom
framåt.
— Du visste inte alls, hvart det bar?
— Inte ett dugg.
— Kände du dig inte som en kruka, der du satt på hästryggen?
— Nej det gjorde jag inte; men jag vill derför inte neka till,
att jag skulle ha gjort det, om rain ledsagare ej varit så intelligent,
som han var och om han icke räckt mig fredspipan.
— Nå, hur gick det vidare?
— Jo, vi hade tillryggalagt knappa två engelska mil, då india-
nen gjorde halt och straxt derpå förskräckte mig med ett skott från
sin bössa, hvarpå ett högt tjut följde.
— Det var ruskigt. Skål Pelle!
— Skål!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
